Utvalt

Min önskelista

Nu är det nära! Tomten kommer inatt, han är ingen fantasifigur han finns på riktigt. Det är ju bara en fråga om hur mycket vi törs tro på honom. Om vi människor jobbar ihop så kommer bra saker att hända. Här är min önskelista:

Att mina barns framtid ska vara bättre än min – världen kan och kommer bli bättre när vi jobbar för det

Att mina medmänniskor skan lita på varandra – när vi litar på varandra så blir vi så mycket effektivare

Att vi ska lägga energin på att baka kakan – inte på att fördela den

Det finns säkert en och annan som tycker att önskelistan är naiv men jag tror faktiskt att vi människor kan uppfylla hela listan och då är det ju faktiskt vi människor som är tomten.

GOD JUL på er alla tomtar där ute!

Utvalt

Vem bestämmer?

Det är inte alltid lätt att veta vem som bestämmer. Förra veckans statsminister- och budgetomröstningar gjorde demokratins svagheter extremt tydliga. Det demokratiska systemet är långsammare än det auktoritära. I en demokrati väljer medborgarna en riksdag som ska representera medborgarnas önskningar. Eftersom vi medborgare troligen inte har samma åsikt om allt så är det en ganska bökig process att komma överens om vem som ska leda arbetet innan något kan göras.

Sist när vi gick till valurnorna trodde vi att en socialdemokratiskt ledd regering är bättre på själva genomförandet, men vi trodde även att oppositionen var bättre på att definiera vad som ska göras. Inget konstigt alls!

I vårat demokratiska samhälle väljer medborgarna en riksdag som i sin tur väljer väljer en ledare för att utföra det som riksdagen bestämt ska göras. Det är ju ganska begripligt, men detta tar tid och skapar frustration.

I ett auktoritärt samhälle tar man bort knölet med att låta medborgarna vara med och tycka. I ett autoritärt samhälle gör man det som ledaren har bestämt. Så länge ledaren tycker som majoriteten är det ett snabbt och effektivt sätt, men om majoriteten inte samtycker(som i Belarus, 50 mil bort) – vad gör vi då?

Alla ser det som sin rätt att få välja sin ledare som vi har förtroende för. Vi individer borde vara beredda på att anstränga oss rätt mycket för att behålla den rätten, trots den tröghet det innebär.

Utvalt

Bilar är känslor

Det finns nog ingen pryl som ligger närmare hjärtat än bilen. En del närmar sig elbilsvärlden med nyfikenhet, ser möjliheter. Andra är föbränningsmotorfundamentalister. Enda syftet för en förbränningmotorfundamentalist i en diskussionen är att finna punkter där en bil med förbränningsmotor övertrumfar en elbil.

Dessa fundamentalister borde nog ställa sig frågan vem de älskar mest, sina barn och barnbarn eller förbränningsmotorn, jag vet vad jag skulle svara i alla fall.

Jag tror att ens verkliga körcykel nästan alltid tillfredsställs av en elbil, de gånger den inte gör det är man medveten om detta i god tid innan. Då kan man hyra eller låna ett fordon som tillfredställer det upplevda behovet. Nu är vi ju inte rationellt styrda, snarare emotionellt styrda i vårt val av bil.
Klimatsituationen tvingar oss dock att att vara mer rationella och acceptera det som vi tidigare kunde avfärda som teori.

Efter snart ett halvår som elbilsbrukare, vardagsåkning såväl som roadtrips, så har jag ännu inte stött på ett tillfälle som skulle berättiga de utsläpp som en förbränningsmotor skulle ge.
Den vanligaste orsaken till att inte köpa elbil är det höga inköpspriset. Med dagens låga ränta så är nog värdefallet(inköpspris minus försäljningspris) det mer relevanta måttet. En gammal tumregel är att en bils värde halveras ungefär var tredje år. Med den klimatförändring vi ser så kommer begagnade bilar med förbränningsmotor att rasa mot nollstrecket fortare än förr och och fortare än vi tror. För vem vill köpa en bil som ingen vill köpa efter dej?

Analysera din körcykel noggrant och köp en elbil som passar din körcykel. Så kan även du åka bil utan att din gloria hamnar på sned.

Utvalt

En säkerhetsrisk!

Militären har kommit på att vårt undermåliga elnät kan vara en säkerhetsrisk, helt begripligt. Lite senare påstår de att detta beror på vindkraften, detta stämmer inte. Alla vet att det är svårare att slå ut en decentraliserad lösning än en centraliserad dito.

Nu har även militären förstått att en främmande makt kan slå ut elnätet och då förenkla en invasion.
Övertagandet av makten underlättas dessutom av att man kan kan lova en stabilare elförsörjning med den nya makthavaren.


Idag bygger elnätet på en centraliserad modell, som är förhållandevis enkel att slå ut. För visst är det mycket enklare att slå till mot några få ställen och stoppa nästan alla elleveranser, än att slå till mot många olika ställen spridda över landet.

Kanske behöver en främmande makt tom bara gör en cyberattack för att slå ut ett centraliserat elnät.

Vi är orimligt dåligt rustade för cyberattacker, men det är klart att människor som förstår hur bössor och kanoner fungerar vill investera mer i bössor och kanoner.

Är det nåt vi ska vara bra på så är det cybersäkerhet, inte på att ha bössor och kanoner. Att ha fler bössor och kanoner känns lite som ett polskt infanteri basserat på hästar. Dessutom är det nog vansinnigt lönsamt att kunna leverera bra cybersäkerhet.

Utvalt

Effektiv transport

Verkningsgraden beskriver hur mycket av det vi sätter in som verkligen blir det vi vill ha. En elbil har en verkningsgrad på ungefär 95%, 95% av den instoppade energi blir till rörelsearbete. För en bensinbil det blir ungefär 30% av insatt energi transportarbete, dieseln är lite effektivare (40%).
Anledningen till att vi använder. dem fortfarande idag, är bensins och diesels egenskap att kunna lagra mycket energi i liten vikt och liten volym. Det har gjort att man har kunnat bortse från dess låga verkningsgrad. På sistone (de sista 30-40 åren) har man misstänkt att de utsläpp som förbränningsmotorn skapar inte är bra för klimatet, nu vet man.
Under det sista året har fler och fler av oss accepterat att vi inte kan fortsätta att släppa ut på detta vis och att den kompromiss som elbilarna utgör verkar accepteras av fler och fler.

På sistone har det också blivit tydligt hur beroende vi är av olika skurkstaters energiproduktion. Ett minskat behov av energi, borde alltså vara eftersträvansvärt.

Det finns ingen anledning att hymla med att bensin och diesel bilar går snabbare att fylla på med ny energi och lagra densamma.
På samma sätt går det inte heller at hymla med att de förstör vårt klimat. Avvägningen mellan vår framtid och vår bekvämlighet är inte heller något att hymla med.

Äntligen är elbilen tillräckligt bra! Om du vill tro på en bättre framtid, åk på el till vardags!

Utvalt

Det finns alltid motstånd

Man kan lätt tycka att det största hindret mot att åstadkomma ett mer balanserat framtida klimat är tillståndsgivningen.
Alla de som ser minsta försämring försig själv har på tok för stor makt. Det finns ju alltid någon som vill kasta in ett veto. Trots en lång process för att ge tillstånd, kan denna följas av ytterligare en period av överklaganden.

Vi kan ju knappast strunta i kravet att ha ett tillstånd för att starta ett projekt. Projektet kommer ju påverka omgivningen i decennier efter att projektet är slutfört. Men vi måste nog ställa krav på oss själva för hur länge det får ta att ge sitt tillstånd. Det får inte vara så att den som är uthålligast vinner.

Idag finns ingen nersida på att överklaga ett beslut, det borde kanske finnas det.
Auktoritära samhällen övertrumfar alltid demokratiska samhällen i snabbhet att ge tillstånd,införa nya regler och hantering av överklaganden. Men de behöver ju inte ta hänsyn till vad de som de inblandade verkligen tycker.

Ingen får missbruka det förtroende som vår demokrati har givit oss.

Hållbart?

I det utkast till EUs taxonomi som kom före jul och ska kommenteras före 21 januari, anser man att kärnkraft och naturgas ska klassas som hållbara energikällor. Så vitt jag vet så bygger båda energikällorna på att man tar upp något från jorden och sedan låter man jord och atmosfär ta hand om det avfall som uppstår. Taxonomins syfte är att förenkla förståelsen av att de investeringar som görs ska vara långsiktigt hållbara.

När man använder kärnkraft så måste man ladda reaktorn med uran (en ändlig resurs) som man gräver fram ur jorden. Visserligen behövs det inte så mycket uran, men andelen uran man får fram vid uranbrytning är väldigt låg. Det går dock inte åt så mycket uran vid fission, men lik förbaskat så blir det stora hål. Någon gång tar även uranet slut. Halveringstiden för den uranisotop man använder i kärnkraft är 100 000 år. Av någon anledning tycker man att 250 000 år är en rimlig slutförvaring. Hittills har inget uran placerats i slutförvar. Dessutom är inget kärnkraftverk försäkrat för kostnaden för återställning av omgivningen, det står nationen för. Det luktar subvention.
Att Frankrike vill att kärnkraft ska klassas som hållbar är obegripligt, om det inte har att göra med Frankrikes historiska beroende av kärnkraft.
Det är faktistiskt ännu underligare att naturgas föreslås som hållbart. Förbränning av naturgas ger visserligen bara upphov till 75% utsläpp än vid förbränning av energimässigt motsvarande mängd olja men det är ju trots allt rätt mycket koldioxid. Som väl är, är det mindre än den klimatgas oljförebränning alstrar men man släpper ut massor av klimatgas. Hur detta skulle kunna klassas som hållbart kan nog bara en ryssrädd tysk som investerat i Nordstream2 förklara.

Snälla EU, se till att ett äpple kallas för ett äpple även i den nya taxonomin och berätta för oss vad som är vad. Idén med taxonomin är ju att göra det lättare att förstå de beslut man tar, inte svårare.

Infrastruktur

Elbilsboomen plöjer vidare och som väntat finns en del motståndsfickor kvar. Att åka elbil fungerar utmärkt så länge man håller sig nära storstäder och E4:an. Är det kanske så att landsbygdsborna är bakåtsträvare på grund av brist på storleksfördelar….

Kartan med fungerande snabbladdare talar i alla fall sitt entydiga språk. I mellandagarna så åkte vi från Motala till Sälen. Den största delen av vägen delades inte med stockholmarna. Vi stötte på dem i Vansbro. Enligt planerinen skulle vi åka till Örbro (91 km) och ladda, sen skulle vi åka direkt till Högfjället (305 km). En baggis, då vår bil hade 423 km enligt WLTP körcykeln. Att den siffran var optimistisk visste vi, bilen sjäv trodde på 280 km vid 17-tiden 3 dagar innan avfärd.
Men dagen innan avfärd när jag väl gjorde planeringen så var det 11 minusgrader. Elbilens effektivitet avtar med temperaturen och att ladda går långsamt vid hög laddingsgrad, det är ju laddingen av de sista procenten som tar tid.
Enligt appen skulle vi ladda upp bilen från 69% till 85% i Örebro och sen gå direkt mot Högfjälls Hotellet och komma fram med 10% laddning kvar. Med tanke på yttertempraturen kändes marginalen väl låg, så jag ville lägga in en laddning i Vansbro. Jag kunde bara hitta en snabbladdare i Vansbro. När jag sökte detaljer för den så var den trasig och jag kunde inte hitta något alternativ. Räckvidddsångesten slukade mig….
Som väl var fixade Fredrik på Skobes i Motala en bil med förbränningsmotor som var väl stödd av infrastrukturen även vid sidan av E4:an och storstäderna.

Om jag hade varit 100% rationell hade vi nog hittat ett sätt att komma ända fram med Elbilen, men när allt kom omkring så var jag inte så rationell som jag trodde.

Jag tror att vi behöver bättre infrastruktur på landsbygden för den snabbt framväxande elbilismen.
Vem ansvarar för infrastrukturen i vårt land, jo det gör myndigheterna. Här ligger som vanligt människor och näringsliv före. När myndigheterna väl gjort sitt jobb så kommer fjällenresan bli mer behaglig och avslappnande!

En del misstag måste vi visst göra själva

Alla drömmer vi om att tjäna pengar utan att behöva jobba för dem. Just nu är vi övertygade att bara man har en platform så vill alla vara på just din platform.

Inom betaltvbranchen var varje betaltv operatör helt övertygad om att just deras mix av innehåll, utvecklingsverktyg och användare var det som gjorde att alla ville vara på just deras platfom. Lite senare var det telekom som var lika övertygade om att just deras platform var den vinnande. Just nu verkar biltillverkarna vara de som är helt övertygade om att deras platform är den bästa.

Platformar har en otrolig attraktionskraft, själva tanken på att man utifrån en platform och med billiga specialanpassningar kan generera alla funktioner och releaser som man behöver, till lägsta möjliga kostnad. En fin tanke men rätt snart efter att ha exponerats mot människans oändligt olika behov rasar platformen ihop. Varje platform måste ha en oomstridd accepterad och omtyckt ledare för att kunna existera, som Linus Torvalds på Linux till exempel .

Några, kanske alla, av internet jättarna har fått kraftig hybris och tror sig kunna bygga platformar som de själva dominerar totalt, om man bara kallar dem något nytt.
Det de vill bygga är ett slags walled gardens. De försök som gjorts tidigare kommer från försök att eliminera de tekniska begränsningar som fanns. De nya försök som görs nu bygger på ren girighet och makt. Platforms ägarna vill vara kung i sin egen trädgård och tjäna mer pengar. Man vill att just den egna trädgården ska vara hela universum för de som befinner sig i den. Man vill ha oinskränt makt i sitt egen universum. En del har gått så långt att de döpt om sina bolag tex har Facebook blivit META(efter metaverse, ett concept inom sience fiction).

Redan tanken på att Zuckerberg skulle tillskansa sig någon form av oinskränkt makt får mig att må illa. Trumpens invasion av Capitolium kommer att framstå som rena kindergarten i ett universum där Zukkie är envåldshärskare.

I vår del av världen är det är faktiskt vi människor som väljer våra ledare, inte tvärt om.

Det blir bara bättre!

Omikron sprider sig med en hastighet vi inte sett förut, men vi verkar inte bli så sjuka av den. Även expertisen verkar vara mer och mer övertygade om att det är så. Omikron har en enorm förmåga att smitta och kan därmed konkurrera ut de andra varianterna av covid viruset.
Så om vi inte blir så sjuka så behöver vi inte vara lika rädda för att bli smittade. De som kommer lida mest är journalisterna som får mindre att skriva om och våra myndigheter som får förlorar ytterligare ett inpiskningsverktyg.

Vårt köpbetende håller på att förändras, vi blir färre och färre som vill se att våra surt förvävade slantar berika dem som spelar med vår framtid genom att smutsa ner mer.

Det är ju visserligen ingen nyhet, men vi vill verkligen inte att de besparingar som vi sätter av för att användas i framtiden verkligen inte används för att förstöra vår framtid.

Vi går en framtid till mötes där vi är mindre rädda, där våra pengar används till mindre framtidsförstörande aktiviteter!

Det här kommer att gå bra, bara vi är beredda att göra jobbet för att göra framtiden bättre!

Veto!

Veto betyder jag förbjuder! Veto finns egentligen bara i auktoritära grupper och nationer. I demokratiska organisationer och nationer tar det lite mer tid och vi får nöja oss med att majoriteten bestämmer.

Att behålla rätten att bestämma vem som bestämmer kommer inte gratis men som alltid är det enklare att behålla än att skaffa. Just nu när vi alla är rädda för bland annat pandemin och klimatomställningen så är det lätt att glömma hur viktigt det är för oss att få vara med och bestämma vem som bestämmer över oss. Vi kan, allt för enkelt, förledas att tro att ett sätt är det enda rätta. Det är ju inte så, mellan det svarta och vita finns en massa gråskalor. Vi måste kämpa för det vi tror på och acceptera det våra ledare kompromissar fram.
Ett förbud säger egentligen att så länge man inte bryter mot förbudet så får man göra så, även om det inte var intentionen. En innehavare av ett veto behöver inte lyssna på vad någon annan tycker, vetoinnehavaren kan tyvärr alltid stoppa en idé som inte sätter vetoinnehavaren i första rummet.

Vi borde alla ha ett mycket starkt intresse av att det går snabbt att hitta rimliga kompromisser, annars hamnar vi i auktoritära samhällen snabbare än vi tror!

En möjlighet!

Ibland, rätt ofta på sistone, så kan man tycka att bloggen bara handlar om miljö. Så är det nog, miljön vi lever i påverkar vad vi tänker på. Nyligen har COP 26 genomförts i Glasgow, en konferens som pressen veklingen tyckt om att skriva om, således innehåller bloggen mycket klimat. Snabbt klingar det mediala intresset av och klimatförändringen blir gårdagens news, men klimatförändringen fortsätter oavsett mediabevakning eller inte.

Det är nu, när rampljuset i Glasgow slocknat, som det verkliga arbetet börjar. Det är nu som vi individer verkligen måste göra vår del av jobbet, så att våra barn och barnbarn kan uppleva att den värld vi tillsammans går tillmötes faktiskt blir bättre än dagens.
Det är faktiskt helt fantastiskt vad vi individer kan åstadkomma genom att konsekvent välja bort produkter, tjänster och individer som förstör vår framtid. Det blir massor av avvägningar och kompromisser som vi måste göra för att vara sanna mot oss själva.
Jag tror faktiskt att vi inte behöver bli kommunister eller bakåtsträvare för att lämna en bättre värld till våra barn och barnbarn. Vi måste bara göra val som leder oss in i en bättre framtid. En framtid där nyproduktion inte förstör vår planet, där tillgången på energi inte används för att tvinga fram oönskat beteende och en framtid där råvarorna inte tar slut.

Välj det alternativ som du tror ger bäst framtid!