Kopia!

När man köpte en LP på 70-talet , så köpte man egentligen rätten att lyssna på det som fanns lagrat på den vinylskiva man köpt. I individens hjärna så förvandlades detta rätt omedelbart till att man köpt en skiva och som ägare till själva vinylen kunde man göra vad som helst med den, spela för vem som helst, kopiera den till kassett om man ville. Själva kopiering till kassett , brydde man sig inte så mycket om då den analoga kopian blev så mycket sämre än det analoga originalet.

På åttiotalet kom CD:n och man kunde göra rätt hyggliga analoga kopior av låtar på CD:n man ägde, men sen var det stopp, för om man kopierade kopian så blev den i sin tur så mycket sämre än den hyggliga analoga kopian man gjorde först. Men någon hade sett ett möjligt problem i att man kunde göra digitala kopior av CD där den digitala kopian inte blev sämre än originalet så innehållet krypterades.

På nittiotalet med CD brännarens intåg kunde man faktiskt göra göra en exakt kopia av original CD:n som därmed kunde spelas i viken CD-spelare som helst.

Då CD var en standard och därmed användes av väldigt många olika CD-spelar tillverkare och konsumenterna tyckte att CD:n var bättre än LP:n kunde man ju inte ändra den, så det var bara att acceptera en viss mängd kopiering.

När nittiotalet gick mot sitt slut hade någon knäckt CD:ns kryptering. Det innebar att man faktiskt kunde göra kopior av enskilda låtar och lagra dem på sin dator. När man väl kunde lagra låtar på sin dator så kunde man komma åt de låtar man uppskattade mycket enklare än någonsin förr. Konsumenterna kunde själva bestämma vad man lyssnade på, inte prettiga artister eller giriga skivbolagsdirektörer utan den som faktiskt lyssnade.

Den funktionalitet som framtvingats av vad som konsumenterna tycker är rimligt och vad teknologin kan leverera i ögonblicket är det som kommer att styra vart framtiden tar vägen.