Det är vad insamlaren gör med den insamlade datan som avgör hur stort intrånget i privatlivet faktiskt är. När det gäller att skydda konsumenternas data ligger lagstiftningen i EU i framkant. GDPR säger att: insamlat data får bara användas till det man säger att man ska använda det till, det ska vara möjligt för en konsument att be datainsamlaren att radera data som finns om konsumenten, och att datainsamlaren är skyldig att lagra insamlat data på ett säkert sätt. Datainsamlaren kan bötfällas på stora belopp baserat på omsättning. Dessa regler gäller all data som inhämtats från EU medborgares användande.
Idag är datainsamlingskapaciteten enorm, det är inte mer än rätt att datainsamlaren flaggar upp varför hen samlar in datan och garanterar datan säkerhet. Eftersom du äger datan så måste insamlare även garantera att du kan radera det som är ditt, om du begär det.
Förr sa man att man skulle samla in data även om man inte visste vad man skulle ha datan till, numera måste man veta vad man ska ha datan till och man måste berätta för konsumenten vad man ska ha den till.
För att understryka hur viktigt detta är så kan undlåtenhet att följa dessa regler ge böter baserade på omsättning utdömas dock minst € 200 000.
EU har i detta fall tydligt valt att stå på konsumentens sida.