ATT LAGRA!(I)

På sistone hörs mer och mer kritik om att Sverige inte har stora beredskapslager på allt det som behövs vid detta krisläge.
Nu är det ju så att att hålla lager kostar pengar. Det kostar att köpa in grejer även i icke kristider, dessutom måste man ju betala ränta, ha någon plats lägga grejerna och kontinuerligt ersätta de delar som blivit obsoleta under lagringstiden. Sen måste man veta vad nästa stora kris är, så man kan fokusera på att lagra rätt grejer. Det skulle bli på tok för dyrt att hålla lager för alla möjliga kriser. Det skulle vara spännande att se korrelationen mellan lagerivrarna och deras betalningsvilja. Det är ju klart att vi alla skulle vilja att vi hade lager med grejer som behövs vid den kris man befinner sig i just då. Enligt vår försvarsminister, Peter Hultqvist, och hans vapendragare, ÖB Micael Bydén, så måste sannolikheten för en traditionell ryssattack vara den mest sannolika kommande krisen.

Det klubbade anslaget till militären var 3,9 miljarder, säg att Peter hade tyckt att det hade varit ok att satsa 10% på att hålla beredskapslager för den händelse att attacken mot vår frihet kom i form av ett virus och inte som bössor och kanoner från Ryssland. Då hade vi haft råd att ha ett sjudundrande lager av skyddsutrustning för vård av virussmittade människor och datorer.

I och med Coronakrisen så kommer kanske t.om. det svenska försvaret att ta ett steg mot att kunna anamma en hotbild som inte bygger på en rysk invasion med bössor och kanoner.
Numera kan man ju faktiskt skrämma människor med virus, må de vara digitala eller biologiska. Monopolet för rädsla orsakat av bössor och kanoner är brutet. En eventuell inkräktare tycker troligen att svårigheten att spåra ett virus är en kanon egenskap.