I en demokrati har folket teoretiskt makten, i en diktatur har en ledare, som i praktiken inte kan väljas bort, makten. Båda fallen är komplicerade, men ganska begripliga. I dagens värld börjar ett tredje fall att oroa framför allt i demokratier. Det är organisationer vars erbjudande är så svåra att byta ut, att den som kontrollerar erbjudandet anses utöva makt över användarna. Eftersom dessa organisationer verkar i många nationer så kan antalet användare vida överstiga antalet individer i en nation. Med tanke på politikers vana att ha maktmonopol är det inte konstigt att de funderar på vad man ska göra med dessa organisationer.
Som en extra krydda så, förstår våra politiker inte alls hur dessa marknader fungerar utan applicerar sina föråldrade styrmedel för att reglera dessa organisationers framfart.
Då dessa organisationers makt byggs av att ha många användare, så måste vi jobba över nationsgränser om vi vill få dessa organisationer att utvecklas på ett för folken bra sätt.
Om vi kör på som hittills så kommer vi alla att bli kineser och bara kunna kunna hylla Xi.
Det finns fortfarande tid att inte behöva bli kines.