Vi verkar älska att fördela skuld på alla nivåer. Politiker älskar att lägga skulden på tidigare politikers beslut. För att ta ett beslut så tillsätts en utredning. Myndigheters beslutsförlamning är politikernas fel. Regionerna väntar på direktiv från myndigheterna och vi individer väntar på klara regler.
Om man inte har tagit något beslut, så har man ju inte tagit fel beslut. För om någon tar ett beslut så kan vi vara helt säkra på att någon nosar upp felen i detta och ser till att att den ansvarige skuldbeläggs. Detta fokus har inte lett till en ökad kunskapsmängd utan till en beslutsförlamning utan dess like. Ett symptom av detta kan vi se i hur förtroendet stiger för de som inget säger och därmed inte kan skuldbeläggas. Men nu kanske beslutfattarna börjar förstå varför vi anklagas av våra barn för på brist på beslut och handling. De är inte imponerade av våra ickebeslut och ickehandlingar.
Att inte ta beslut är farligt, för om man står still så blir man alltid tillslut passerad av någon som kommer bakifrån.
Vi ska naturligtvis hålla oss till de direkta och indirekta överenskommelser vi gjort samtidigt som vi förflyttar fokus till hur vi gör nu. Vi ska inte ägna all vår energi till att fördela skuld. Vi måste ha lite energi till att skapa en bättre värld. Det enda intressanta med historien är de lärdomar vi kan dra av den.
En Ny Värld - varje vecka 