Fler murar blir inte bättre

Det viktigaste med nutiden är nog framtiden, att vi kan tro på att det blir bättre.

Just nu befinner vi oss i en djup kris. Vi lever i en akut kris där vår personliga existens befinner sig under hot. Om vi strävar efter att ta oss tillbaka till innan pandemin så kommer vi att hamna i en ny pandemi igen. Men eftersom vi vet att pandemi inte är ett bra ställe att befinna sig på, så måste vi satsa på en annan väg än den som leder oss in i pandemi igen.

Det finns gott om konservativa krafter som vill ta oss till det läge som rådde innan pandemin, det ligger liksom i konservatismens natur. Jag tror att ingen av oss vill att vi ytterligare en gång ska gå rakt in i en pandemi. Vi vill nog behålla det som var bra, det som gjorde oss lyckliga och lära oss av det som gjorde oss olyckliga.

Tyvärr så syns detta inte alls i räddningspaketen, de syftar bara till att hålla idéer och tankar från förr under armarna, så att vi kan hålla igång konsumtionen.
Våra myndigheter (dvs vi) häller pengar på företag för att bevara antalet anställda. Inte finns det ett enda krav att bygga ett bättre och mer motståndskraftigt samhälle för framtiden. Våra företag hedrar detta förtroende genom att tondövt vräka ut bonusar till individer som åtnjutit den billigaste permitteringen någonsin och troligen ändå inte uppfyllt sina bonusmål. För att göra situationen ännu värre så tänker nationer införa exportförbud för vaccin och vaccinråvara, när vi faktiskt vet att pandemin inte är över förrän vi uppnår utrotning av viruset. Alla som vill leva i en värld utan murar, måste hjälpa till för att vaccinet ska nå fram.

Vi vill ju alla leva i en framtid utan murar. En del kommer säkert ihåg obehagskänslan innanför Berlin muren, den vi vi inte ha tillbaka, varken muren eller känslan. Så låt oss jobba tillsammans för att slippa nya murar.