Det finns en hel del känslomässiga kopplingar när det kommer till infrastrukturinvesteringar.
Maria Börjesson, trafikforskare, lyfter fram hur viktigt tidsperspektivet är vid infrastrukturinvesteringar.
Ostlänken som är första delen av spåret där man ska kunna köra tåg i över 250 km/h ska färdigställas till 2035, alltså 14 år från idag. Att anta att världen ser likadan ut som idag känns ganska barockt eller hur!
Men det är ju faktiskt vad våra beslutsfattare gör. Jag har extremt svårt att tro att varken bil-, buss- eller flygföretag som redan nu inser att de fundamentalt måste förändra sitt erbjudande kommer att sitta stilla i båten.
När Göta Kanal öppnades på 1830-talet så var den det effektivaste sättet för transport mellan östra och västra Sverige. Rätt snart blev den omkörd av tåget.
Järnvägen är bra för tunga transporter, men troligen inte för människor som har bråttom eller ska till andra ställen än till stationen.
Jag tror inte heller att plåtrullar och timmer blir lyckligare av att åka mer än 250 km/h. En investeringsnytta är beroende av den omgivning man tror den ska användas i.
Idag är Göta kanal en turistattraktion. Är ostlänken så hårt emotionellt kopplad att vi är villiga att ta risken för att bygga en turistattraktion till?
En Ny Värld - varje vecka 
Rolig vinkling av synen på projekt Ostlänken!
Men nog finns det en poäng med att via ny bansträckningen utveckla järnvägsnätet?!
GillaGilla
Vi måste prioritera var den finita mängd arbete vi kan alstra ska användas till. Jag tror att det är bättre för oss att öka överförings- och lagrings kapaciteten av el än att öka konsumtionskapacitetenav densamma. Vi människor är ju så mycket bättre på att konsumera än att investera
GillaGilla