Upp till bevis

Klimatmötet (COP26, Conference Of the Parties 26) i Glasgow pågår. Många kommentatorer utrycker mild optimism, bara det faktum att den största utsläpparen Kina på distans säger sig bli nettoneutralt 2060, Modi säger att Indien når dit 2070 och att USA är med igen gör oss alla försiktigt positiva.

Nu börjar själva förhandlingarna. Nu ska respektive lands förhandlare tillsammans de andra ländernas förhandlare prestera ett dokument med vad respektive land ska åstadkomma inom olika områden och sen ska experterna beräkna hur totalen för vår jords klimat blir.
Det är under själva förhandlingen som de aktiviteter som leder fram till att respektive land åtagande kan uppfyllas blir dokumenterade. Eftersom få skulle skriva på ett avtal mellan länder som kan leda till bestraffningar så är tanken att vi ska ha ett förtroende för att man verkligen gör det man säger sig göra. Om man inte gör det man ska göra så öppnar man för andra att bete sig på samma sätt. All politik är ett förtroendespel. Våra ledare vill ha vårt förtroende för att just deras väg är den bästa.

Det är bra att Greta och hennes gäng har krävt en tydlig koppling mellan löften och genomföranden, nu är det verkligen dags att visa att vi går från ord till handling.
Med påtryckningarna från framtida generationer finns det fog för att tro på att de mål som presenteras faktisiskt kan nås.

En succé för konferensen är om de överenskomna genomförandena leder oss närmare vårt gemensamma mål, en uppvärmning av atmosfären på max 1,5 grader till år 2100. Att trixa med siffrorna för att nå sina mål är bara att lura sig själv!