Bättre med åren

Vi måste vänja oss vid att prylar vi köper, ändras över tid. I Tech-industrin är det högst normalt att det man köper vi ett tillfälle kommer att fortsätta transformeras efter inköpet.

Om man tänker sig en laptop som du köper. Under tiden du äger den installerar du nya funktioner på den. För att laptoppen ska kunna hantera nya applikationer som inte fanns vid inköpet uppdateras laptopens SW kontinuerligt. Således har ju Laptoppen faktiskt blivit bättre under tiden du har använt den. En del uppdateringar kanske till och med stoppar nya virusattacker.

Alla prylar används på olika sätt och olika användande har alla olika behov, så individuella anpassningar är faktiskt befogade. I en del fall är det faktiskt så många prylar av en viss typ som behöver samma anpassning, så att anpassningen borde vara en del av det som är likadant för alla prylar av den typen. Då inför man anpassningen till alla prylar av samma typ och vips så är det ingen ingen anpassning längre utan en del av en standardlösning. Då har ju det jag köpte blivit bättre än det var när jag köpte det.

Allt som består av både hård- och mjukvara samt har en nedladdnings funktion kommer att förbättras på detta sätt. Så i en nära framtid så kommer nog alla prylar bli bättre under tiden vi använder dem.

Mer prylar

Jag älskar prylar, det är en underbar känsla när man känner att just den här prylen kommer att göra mitt liv ”så mycket bättre”.

I början av Januari varje år förvandlas Las Vegas till ett Mecka för oss pryl-älskare. CES perioden är fylld med lanseringar av nya innovativa prylar. Dock inte i år. Har prylbraschen gått i stå? Min genomgång av massor av olika reportage lämnar mig med en känsla av att CES detta år (2020) var rätt likt tv programmet ”Så mycket bättre”. Inget kändes speciellt fräscht eller innovativt. Det nya bestod mest av extrapolering av tidigare produkter eller ”kolla nu funkar det som vi hävdade att det fungerade 2019”

Oavsett innovations graden på årets CES, som var lägre än förväntat så ger CES en fingervisning om att nästan alla vill förknippas med Miljövänlighet, 5G, A.I, Säkerhet och Integritet.

En bra pryl

En sak som är i tilltagande, är en önskan att de bra prylarna eller tjänsterna fungerar även nästa år.
Detta är extremt synligt i Smartphone branschen. Konsumenter förvänta sig att den dyra telefonen ska fortsätta att fungera nästa år. Eftersom antalet finesser som människan kan lära sig använda utvecklas långsammare än tekniken så är vi rätt nöjda med den smartphone vi redan har, bara den fungerar. När inköpet av ny telefon inte längre drivs av en önskan att få fler finesser så bli underhåll och service av mjukvaran viktigare. Att hålla prylar vid liv är bra, speciellt i en värld där ”slit och släng” idéen, är på väg att slängs ut.

I din nya smartphone, så är ju faktisk hård- och mjukvara utvecklade för för världen som den var precis innan den nyinköpta smartphonen levererades till dig. Det finns faktiskt ledtider i både utveckling och produktion. Så för att få det senaste så laddas ny mjukvara ner efter inköpet. Den nya mjukvaran passar bättre i världen som den är nu. Vi konsumenter är ju faktisk sista utpost i det eviga testet av den senaste mjukvaran. Så vi får ju det senaste, och det vill vi ju ha. Världen fortsätter att utvecklas, så efter tag så behöver din pryls mjukvara uppdateras på nytt och en ny mjukvara laddas ner.

Det är ju så härligt med en värld där den senaste mjukvaran laddas ner hemma på nattduksbordet. Mjukvarunedladdning förlänger och förändrar funktionaliteten på din pryl. Prylen borde faktiskt bli bättre hela tiden, så länge den är supportad.

Bättre glasögon!

Jag har ett ganska besvärligt synfel, jag ser dubbelt. Algoritmen i min hjärna klarar inte av att göra en bild av de synintryck mina ögon levererar. Lite fel kan min hjärna korrigera men på lite avstånd så behöver algoritmen hjälp av mina glasögon.

Min dröm är att jag skulle kunna köpa mig ett par glasögon som på framsidan filmade världen och på baksidan visade två identiska bilder, en för vardera öga och vips så skulle jag vara av med mitt dubbelseende. Jag tänker att om man kan ta fram night vision goggles för militären, så borde man kunna ta fram glasögon för oss med dubbelseende.

Min dröm har kommit närmare än någonsin tidigare. Har just läst att ett danskt projekt finansierat av ”Innovation Fund Denmark” kommer att kunna skriva ut en nanostruktur för komplexa synfel med laserprinter. Utskriften kan sedan monteras på oslipade vanliga linser. Snart kommer jag att kunna se bara en bild igen och kunna välja glasögonbågar som jag vill ha utan att tänka på linsens krav på bågar. Leverans ska kunna ske en halvtimme efter att synundersökningen är klar. Vi lever verkligen i en värld som hela tiden blir bättre, visst är det häftigt!

Tro

Eftersom tro verkar vara viktigt så får man väl fråga sig vad det är. Jag tror att det är den känsla av ro som sprider sig inombords när man känner att någon annan kommer att göra det man tror att den ska göra. Förvillande likt integritet men inte samma sak. Tro är kopplat till de förväntningar en individ känner för någon annan. Integritet är att någon annan agerar lika, oavsett vem som tittar.

Det vi individer söker är känslan av att ha lämnat en uppgift i goda händer. Det vill säga att även det underförstådda är förstått och att ärendet är överlämnat till någon som jag tor har kapacitet att hantera ärendet (tilltro).
Tilltro är det som finns när vi tror att någon annan har kapacitet att hantera ett visst ärende.

Dagens marknadsförare är nog väl införstådda med både tro och tilltro. Marknadsförarna jobbar hårt för att vi skall behålla eller öka tilltron till det varumärke/företag/individ de promotar.

Företag!

Inget företag finns på riktigt, de är skapelser baserade på vår fantasi och tro. Ett företag är egentligen tron på att det ska leverera en viss vara i utbyte mot dina pengar. Det är även tron på att anställda och underleverantörer ska få ta del av dessa pengar i utbyte mot sina tjänster.

Risken för att köparna av företagets produkter och tjänster verkligen vill ha det som företaget levererar absorberas av aktieägarna. Aktieägarna i sin tur tror att att de, om företaget går bra, kan se fram emot framtida aktieutdelningar.

Ur den synvinkeln är ju faktiskt aktier ett perfekt instrument. En akties värde styrs till hundra procent av vad köparen av en aktie tror att hen ska få som utdelning och vad hen kan få betalt för aktien när den säljs. Detta administreras av börser och banker mot en ersättning.

Som det är just nu är denna administrationsavgift på tok för hög . När ”middle man” tar för sig för mycket i förhållande till sitt adderade värde så kommer nya spelare adressera marknaden. De kommer att pressa priset mot kostnaden för att leverera förväntat värde, förutsatt att de nya spelarna kan bygga ett förtroende hos köparna av det de gör.

Pengar!

Har du också undrat hur det kommer sig att vi litar på att en papperslapp som det står 100 kronor på verkligen kan bytas mot andra varor värda 100 kronor?
Det har nog varken med själva lappen eller motivet att göra, utan vem som garanterar dess värde. Om du har svenska kronor är det Sveriges Riksbank som ska garantera värdet. Riksbankens ledning utses av Rikbanksfullmäktige som i sin tur utses av Riksdagen som vi invånare utser. Denna komplexa styrning finns endast till för att separera politik och pengar.

Men vad lovar de egentligen, knappast att de byter in lappen mot en förutbestämd mängd guld. Guldmyntfoten avskaffades nämligen 1931. Papperslappens värde styrs av att innehavaren tror på att att den kan bytas mot andra varor värda ungefär 100 kronor, det handlar helt enkelt om förtroende – det är som vilken religion som helst. Det finns inga 100 kronor om vi inte tror det.

Pengar är ju egentligen som vilken vara som helst, om ingen vill ge dig ungefär 100 kronor för din papperslapp så är den värd mindre än 100 kronor.

Vem är det vi tror på i fallet med svenska kronan? Det är ju faktiskt vår nation, vi invånare och vår ledning som slutligen ska se till att man får det man förväntar sig för vår papperslapp.

Pengar handlar egentligen om förtroende för utgivaren, tron att hen kan se till att mina 100 kronor är värda ungefär 100 kronor i morgon med. Så länge vi tror att det funkar, så funkar det. Om några tror att vi får mindre än hundra kronor så har vi inflation. Tappar tillräckligt många tron på valutan blir det som i Venezuela.

Det borde betyda att den som ger ut pengar är beredd att göra rätt mycket för att behålla vårt förtroende.

Vem ska jag tro på?

”vem ska jag tro på
tro på tro på när
tro på när allt är så här” -Tomas Dileva

Tänk så rätt Dileva hade, för vem ska man tro på. För några dagar sen så sa Iran att det var omöjlig att planet hade störtat på grund av en Iransk nedskjutning. Sen visade det sig att det var precis så det var. Det är klart att USA visste att Iranierna hade skjutit ner planet, men man valde att inget säga. Istället lät man Kanada ta del av den den entydiga informationen som pekade ut att planet var nedskjutet av Iran. Så kanadensarna kunde se till att världen fick veta att planet blev nedskjutet och inte störtade av tekniskt fel.

Ukraina bidrog glatt med att understryka att planet inte störtat på grund av pilotmisstag eller bristande underhåll.

Tillslut hade Iran inga alternativ kvar och tog på sig ansvaret för att av misstag ha råkat skjuta ner plantet efter att förnekat detta under flera dagar. Trots att Iran tog på sig ansvaret för nedskjutningen, tyckte de att det faktiskt var USA:s fel.

Trots alla dolda agendor så kom sanningen fram till slut!

Trafiken blir säkrare

Bara dagar in i 2020 rapporterades det att det under 2019 dog 223 personer i trafikrelaterade olyckor. När jag tog körkort, 1987 dog det straxt under 800 personer. Det skulle kunna ses som en katastrof. Tänk, ett helt litet samhälle som har blivit helt utraderat i trafiken under året.
Eller så kan man se det som en fantastisk framgång, bara 223 döda jämfört med de 787 som dog 1987. Om man tänker på hur många fler bilar det finns idag så blir det ännu mer fantastiskt och som om det inte var nog så körs varje bil längre i snitt per år. Oberoende ur vilken synvinkel man ser på det så har det blivit mycket bättre med tiden.

Det finns flera olika faktorer till varför det är så mycket bättre än förr men viktigast är nog Nollvisionen som antogs 1997. Denna hånade Vision kändes nästan löjlig då, men idag har den förändrat vår syn på trafikolyckor. Trafikolyckor är inte något olyckligt ont som vi måste leva med, utan ett problem som ska lösas. Enligt visionens färdplan ska färre än 220 personer dö i trafiken nästa år, en minskning med 3 dödsolyckor under nästa år känns inte omöjligt. Kom igen, det fixar vi!

En Bok

En bok har inget med papper att göra, pappret är en del av en distributionsform, boken är ju själva texten. En text kan distribueras i en massa olika format tex som bok, pocket, ljudbok, e-bok, radio, osv.

Jag är rätt säker på att man gradvis kommer att dela på text och papper även i bokbranschen. Det är redan på gång, se tex alla ljudböcker som finns redan idag. Om man renodlar texten, dvs låter konsumenten köpa rätten att tillgodogöra sig texten på det sätt konsumenten önskar så hamnar ersättningen hos författarna och förlagen får tävla om att ha bäst distribution och marknadsföring. Författarna får tävla om vem som skapar den bästa texten. Att slå ihop flera saker(innehåll och distribution) till ett erbjudande är normalt ett sätt att skapa högre intäkter för ”the middle man”. Det vill vi nog inte, vi vill ju komma åt det göttiga innehållet.

I och med Digitaliseringen är detta inte en teknisk fråga undan en fråga om individens vilja. Vi konsumenter tycker inte om att känna oss lurade och förlagsverksamheten går dåligt det är nog dags för förlagen att tänka om.