Att se framåt

Under den pandemi som fortfarande pågår, görs det väldigt tydligt vem ser framåt och vem som helst bara ser till sitt eget skinn. Myndigheterna låter pengapressarna går för fullt – mer åt alla, men ändå är vi inte nöjda. Det finns fler som det är synd om, som är mer värda beskydd eller är orättvist behandlade. Många vill tillbaka till det kända, det som var förr. Vi tycker om att känna igen oss, inte kasta oss ut i det okända.

Det ligger en stor uppgift på våra politiker att fördela resurserna, att se till att det inte bara blir bröd och skådespel för att bli omvald.
Vi vill att en del av satsningarna faktiskt ska leda mot en framtid som vi vill vara en del av. Det mesta vi ser av de pengamässiga åtgärderna och vårbudgeten leder oss inte framåt, utan strävar till att allt ska bli som förr.

Vi vill inte tillbaka, vi vill framåt. Vi vill visa vad vi lärt oss de senaste femton månaderna!

Lokala nyheter

Moderaterna tycker att vi borde rädda den lokala journalismen med mer pressstöd, man tror att vi närmar oss en ”tiping point” för lokalpressen. Det kan väl vara så, men det verkliga hotet mot lokaljournalistiken står de lokala tidningarna för. De lever fortfarande kvar i tron att det som är värdefullt är stora nyheter som kommer långt ifrån. Det är faktiskt precis tvärtom idag. Med stora volymer att sprida kostnaderna på rullar de globala mediehusen över oss, men de saknar lokalt innehåll.

Lokalt innehåll är i princip helt ointressant i grannstan. Men om du bor i den lilla stan är du mycket intresserad av vad som händer runt omkring dig. Lokala nyheter är viktiga, även lokala annonser. De lokala annonserna kan publiceras på t.ex. Facebook med hjälp av GPS positionering, men det lokala innehållet måste skapas och produceras. Men om det inte finns ett sätt att göra pengar på att skapa innehållet så kommer det inte att finnas.
Vi människor vill kunna lita på det vi läser, hör eller ser. Vi vill inte få censurerat material, vi vill ha oberoende och relevant information. Men innehållet måste inte komma från den traditionella, lokala tidningen. I en framtid där innehållet blir alltmer anpassat efter just dina behov, kommer det lokala innehållet att bli verkligt PREMIUM innehåll. Det kommer dock inte kunna bära en hel tidnings upplaga, för det är ju inte där läsarna finns. Det lokala innehållet ÄR mer värdefullt än tidigare, det gäller dock inte den lokala tidningen. Vi kan inte låta lokaltidningen döda lokalinnehållet.

Modellen med lokaltidning fungerar inte längre. Nya affärsmodeller måste uppstå! Förr var det dyrt med stora nyheter långt ifrån, så är det inte längre. Specialiseringen ökar och kanske kommer vi att få byråer som specialiserar sig på lokalt innehåll!

Att kompromissa

Ett vedertaget uttryck är att det godas värsta fiende är det bästa. Hela pandemin är fullständigt nedlusat med bevis att detta stämmer.

Vi har aldrig tidigare försökt utreda från vilken vaccintillverkare influensavaccinet kommer, vi har nöjt oss med att det är godkänt mot den influensa vi tror kommer att härja vid jul.
Men nu när vi vet att det finns flera olika tillverkare så går debatten stark om vilken leverantör man vill ha.
Det har gått så långt att ett av de tre existerande godkända vaccinen ses som farligare och vi anser att myndigheterna bör stoppa användningen. Om man tittar på statistiken så här långt så är utfallet ungefär 1000 ggr säkrare än p-piller, ändå skrivs p-piller ut och vaccinet pausas.

Risken för att dö av Covid-19 överstiger vida risken att att dö av en biverkning av vaccinet, så vi är visst inte speciellt rädda för att dö. Vi är dock rädda för att dö av en möjlig biverkning av ett visst vaccin.

Att våga lita på någon annans kompromiss är ett stort förtroende.
Detta är ett bra beteende, så till vida att de som pekar ut alternativen har kompetens och ser en helhet, inte bara en detalj.

Varför träter Apple och Facebook

Trätan forsätter, Mark(Facebook) är sur på att Tim(Apple)på uppdateringen av IOs ska sätta inställningen för att inte dela med sig av sin data som default.

Vid en första anblick känns det självklart att Tim får utrusta den telefon som han säljer, precis som han vill.
Marks affärsidé går snällt sagt ut på att samla många användare, presentera rätt innehåll, på rätt plats framför rätt rätt person. Mark tycker det är enklast att tjäna pengar genom att sälja resultatet av den här tjänsten till annons köpare, inte till konsumenter. Nu vill Tim sabba hela Marks modell genom att tvinga app-tillverkarna att be om om samtycke från användarna för att få titta på och spara på det som intresserar användarna för app-tillverkarens bruk.

Mark vill framstå som de småbolagens förkämpe och Tim vill vara användarnas förkämpe. Mark tror att användaren vill få annonsen vald av Facebook presenterad framför konsumentens ögon, Tim tror att det är viktigare för konsumenten att välja vilken data han delar med sig.

Biden(USA) har inte tagit ställning än, det är ju två amerikanska bolag som träter. På sistone har Margrethe Vestager(EU) lagt sig i soppan, hon tycker att det blir bra så länge som alla bara behandlas lika.

Kom ihåg hur anemiskt det var när TV3 köpte Hockey VM 1989 och SVT eftersände utan reklam i marknätet. Det är enkelt att blockera, men avvägningen för upplevelsen är inte så enkel som vi tror.

Det är viktigt vad vi tycker, det är vårt data som är till salu. Om vi inte bestämmer oss så kommer våra politiker bestämma åt oss.

Allt på bredband

Framför allt betal-tv operatörer vill sälja sitt bredband till oss konsumenter ju nu. Man har just fattat att digitaliseringen inom kort kommer att totalt förändra hur deras affärslandskap ser ut. Eftersom alla tjänster kommer att gå på bredband och man redan har direkt kontakt med konsumenter så försöker betal-tv operatörerna att bli bredbandsoperatörer. Men det här med att gräva ner fiberkabel är dyrt så det överlåter man till någon annan. Det man försöker differentiera sig med är tjänstepaketet och kombinationen, det känner man ju igen från förr.

Nu villa alla bolag med självkänsla bli eller förbli grindvakt och bestämma vem som får eller inte får nå konsumenten. Det är en så attraktiv position att i princip alla vill ha den. Det finns många som känner sig manade att ta grindvaktspositionen, alla med mer eller mindre övertygande förklaringar om varför just de ska vara den utvalda grindvakten. Men som konsumenter är det bara den bredbands uppkopplingen till nätet vi vill åt. Låt slaget om vår dyrbara tid hållas på själva nätet. Vi vill själva bestämma vad vi vill lägga vår tid på och det är nog olika för olika individer. Vi vill själva välja vilken tjänst som passar oss bäst.

Köp gärna bredband med kort uppsägningstid, men fall inte dit på kombinationspaketet. Alla tjänsteleverantör är som langare, de vill alltid göra det lätt att börja och svårt att sluta.

Fler murar blir inte bättre

Det viktigaste med nutiden är nog framtiden, att vi kan tro på att det blir bättre.

Just nu befinner vi oss i en djup kris. Vi lever i en akut kris där vår personliga existens befinner sig under hot. Om vi strävar efter att ta oss tillbaka till innan pandemin så kommer vi att hamna i en ny pandemi igen. Men eftersom vi vet att pandemi inte är ett bra ställe att befinna sig på, så måste vi satsa på en annan väg än den som leder oss in i pandemi igen.

Det finns gott om konservativa krafter som vill ta oss till det läge som rådde innan pandemin, det ligger liksom i konservatismens natur. Jag tror att ingen av oss vill att vi ytterligare en gång ska gå rakt in i en pandemi. Vi vill nog behålla det som var bra, det som gjorde oss lyckliga och lära oss av det som gjorde oss olyckliga.

Tyvärr så syns detta inte alls i räddningspaketen, de syftar bara till att hålla idéer och tankar från förr under armarna, så att vi kan hålla igång konsumtionen.
Våra myndigheter (dvs vi) häller pengar på företag för att bevara antalet anställda. Inte finns det ett enda krav att bygga ett bättre och mer motståndskraftigt samhälle för framtiden. Våra företag hedrar detta förtroende genom att tondövt vräka ut bonusar till individer som åtnjutit den billigaste permitteringen någonsin och troligen ändå inte uppfyllt sina bonusmål. För att göra situationen ännu värre så tänker nationer införa exportförbud för vaccin och vaccinråvara, när vi faktiskt vet att pandemin inte är över förrän vi uppnår utrotning av viruset. Alla som vill leva i en värld utan murar, måste hjälpa till för att vaccinet ska nå fram.

Vi vill ju alla leva i en framtid utan murar. En del kommer säkert ihåg obehagskänslan innanför Berlin muren, den vi vi inte ha tillbaka, varken muren eller känslan. Så låt oss jobba tillsammans för att slippa nya murar.

Pandemibonus

Det finns en debatt om huruvida ledningar som har åtnjutit pandemistöd kan ha gjort sig förtjänta av bonus. Och visst känns det lite märkligt att någon som har fått hjälp av samhällsmedborgarna ska kunna kamma in en bonus.

Har man uppfyllt sina bonusmål så är man berättigad till bonus om man inte har uppfyllt sina mål så är man inte berättigad till bonus.
Bonusmål skrivs oftast före perioden under vilken man ska uppfylla sina mål, så ingen vet vad som kommer att hända under nästkommande bonusperiod. Att justera dem i efterhand känns helt märkligt. Finns det kanske någon ”force majour” klausul i bonuskontrakt som gör att det räcker bra med att göra så gott man kan. Skulle inte tro det. Bonusmål sätts för att den bonustagaren ska prioritera vissa aktiviteter. Om dessa vid ett visst tillfälle inte längre känns relevanta så får man antingen tala med sin bonussättande chef för att justera målen eller snällt vänta tills planerat bonusmöte.

Jag har svårt att tro att t.ex. Volvo Group förutsåg Pandemin och dess följder. Samt att man dessutom hade lyckats att uppdaterade bonusmålen för 2020. Men är det så, så är det bara att gratulera Volvo gänget till ett väl genomfört jobb och välförtjänta bonus utbetalningar. Att det hela framstår som komplett tondövt ska ju hanteras i bonus- och lönesystemet för 2021.

Dela med dig?

Jag tror inte många är rädda för framtiden och det är bra, för vi ska alla dit oavsett om vi vill eller inte. Men det är ju klart att lite obehag känner vi till mans, för ingen har varit där förut.

Vi har faktiskt tagit oss till början av vaccinationsfasen mot den sjukdom som plågat oss. Nu kan det sakta bli bättre, vi kan återta mycket av det vi saknat med lägre risker.
Det största hotet mot vår framgång är som vanligt vi människor själva. I egoistiska utfall så vill en del människor att det ska finnas tullar och förbud mot att transportera vaccin till andra människor.
Trots att en del har varit framsynta nog att göra beställningar av vaccin innan vaccinet var färdigt så råder det brist på vaccin just nu. De företag som som uppenbarligen har ljugit om sin förmåga att leverera vaccin är nöjda med att de lyckats skuffa mer av sin risk till oss individer. Situationen har förvärrats av att det även finns opportunistiska nationer, organisationer och individer som girigt vill roffa åt sig vaccin under denna period av brist.

Viruset kommer fortsätta att mutera så länge det finns kvar i vår värld, så storleken av vår värld definieras av hur många vi vill dela vaccin med. När vi inte längre vill dela med oss så får vi dra igång murbygget. Trodde naivt att murbyggandet var en fas som vi lagt bakom oss.

Som väl är kan vi fortfarande välja om vi vill vara giriga och bygga murar eller om vi vill leva i en stor öppen värld med färre girigbukar.

Mat efter pandemin

När man tänker på framtidens mat så kopplar många det till nya råvaror och nya produktionsmetoder. Det är troligen inte där vi kommer att se de närliggande förändringarna, det kommer troligen ske inom logistikområdet. De som ligger illa till fuddar troligen redan. Intressant är hur AXfood, sänder helt olika budskap till konsumenter (e-handeln ökar) och till investerare (e-handel en lyxprodukt), ligger de kanske efter?

Inom all industri så finns det stora vinster i att veta vad man ska beställa för råvaror för att kunna uppfylla sina kundåtaganden. Om man vet vilken volym av en vara som kunden vill ha så kan man optimera flödet. Om man har många prenumeranter på sina matkassar så kan leverantörskedjan optimera sitt flöde baserat på pålitliga och bra prognoser. Det leder i sin tur till lägre inköps- och plockkostnad. Platsen och butikslayouten för plockningen blir irrelevant. Det är pris och inspiration som gäller.
De varor som man glömt bort för stunden kan kompletteras i butiker där snabbhet är viktigare än pris. Här är det nästan omöjligt att förutsäga vad kunden kommer att köpa. Det blir svårt, för att inte säga omöjligt, att optimera flödet då inte ens kunden vet vad hen har glömt bort.

Idag försöker handlarna adressera alla behov i en lösning. Pandemin vänjer oss vid att beställa hem matvaror och på sikt kommer detta att förändra logistiken kring mat. E-handel är inte en lyx, utan det normala i framtiden. Konkurrensen kommer att öka och vi konsumenter kommer att få billigare, snabbare och mer varierad mat.

Vem betalar?

Under pågående pandemi är vi upprörda över antalet döda i vårt land, vilket är högst rimligt. När någon man bryr sig om dör är sorgen ostoppbar, oavsett ålder på den avlidna. Som medmänniska är det vår skyldighet att försöka förstå och sätta oss in i den bortgångnes tankar.
Jag tror inte på något sätt att vår myndighet har prioriterat ekonomin över att rädda liv. Målet är nog snarare att behålla en normalitet så gott det går.
Jag tror dock att vi individer borde fundera över vem som betalar. Betalar gör ju faktiskt vi själva, men framför allt är det kommande generationer som får betala.

Den största kostnaden har vi i god anda skjutit till de individer som kommer i generationerna efter oss. Det är de som just nu inte kan hänga på kaféer, festa loss på nattklubbar, fira studenten , skaffa en juste utbildning, skaffa ett jobb…. Sen låter vi dem ta del av räntebetalning och amorteringar för de kostnader som vi har valt att dra på oss för att minimera vår konfrontation med död och armod.

Det är vår skyldighet att förvalta de investeringar som vi valt att göra, så de skapar en bättre framtid. Inte bara en bättre framtid för oss, utan även för alla andra som som ska fortsätta att leva i den framtid vi skapar.