Vad håller vi på med egentligen?

Vad är vi rädda för, varför denna skräck för förnybar energi? Är vi rädda för att frysa eller att elektronerna skall stanna när de är förnybara. Förnybar energin är:
– Billigare
– Pålitligare
– Lokalare
– Renare
– Köpbar

Nu, när vårt nuvarande energisystem sätts under press av Putins krig mot Ukraina så reagerar vi med att finna alternativa olje- och gasleverantörer. Vi överväger till och med att investera i anläggningar som kan ta emot gas i flytande form. Att bygga en hamn för ta emot LNG samt anläggningar för att göra om LNG:n till gas som kan kopplas in i existerande gassystem känns som en både dyr och långsam lösning. Troligen är det ungefär lika snabbt att gå direkt på förnybar energi. Om man har undersökt det alternativet, så är det iallafall inte något som man har pratat om, lagd plan ligger.

Energipriserna hänger ihop, oavsett vad slutprodukten är. Tyvärr är inte den fysiska distributionen inte lika hopkopplad, alla nät är idag nationella. därmed tas först och främst nationella hänsyn.

Det mest profilerade och prioriterade projektet i EU borde vara att koppla ihop EU-ländernas respektive stamnät så vi kan producera el där det är gynnsamt och konsumera elen där den behövs. Det är visserligen ingen kortsiktig lösning för att att stoppa Putins möjlighet att idka utpressning mot EU, men det måste göras och det skulle minska vårt beroende av Putins vilja.
Den som satsar kan vara med och dela på uppsidan!

Övergång

Det kommer att gå mycket fortare tills alla nyproducerade bilar drivs av el än vi tror. De som sprider FUD (Fear, Uncertainty och är Doubt) är de som har investeringar i nedsmutsande verksamhet som inte ännu skrivit av.

Om man just har köpt en ny bil med förbränningsmotor så vill man inte höra att man förstör den luft vi andas med förgiftande utsläpp, trots att det är en direkt konsekvens av att vi åker bilar med förbränningsmotorer.
Dessutom säger miljövännerna att du släpper ut avgaser som höjer temperaturen i atmosfären så fort att vi kan själva se de initiala konsekvenserna.
Då tycker vi att det är bättre att stoppa huvudet i sanden och låtsas som ingenting.
Allt detta är vi beredda att göra för att de som hade den ekonomiska makten baserat på historien ska kunna fortsätta att ha makten. Är vi inte alla stabilitets och trygghets junkies som helst vill fortsätta att tro att vi lever i den bästa av världar? Jag är på intet sett revolutionär men många av oss vill inte acceptera att världen faktiskt har förändrats.
Om man tar ett steg tillbaka och tittar på oss så är det faktiskt så det ser ut.

När det gäller bilar så är övergången inte så dramatisk som FUDdarna vill få oss att tro. Det dramatiska ligger nog hos de biltillverkare som inte kan leverera elbilar i den takt vi vill köpa dem, vi är på väg in i det som Geoffery Moore kallar ”the bowling alley”. Det är här agnarna sållas från vetet, antingen kan man leverera eller inte. För den som inte kan leverera så är det svårt, för att inte säga omöjligt, att komma i kapp senare.
Tillräckligt många biltillverkare har hoppat över klyftan, nu handlar det mest om leveransförmåga för att kunna överleva.

Tveka inte, kom över du med, för inte vill du väl vara en eftersläntrare som lever kvar i det förgångna för länge!

Inflation

I min värld finns det tre tydliga stora hot som talar mot att framtiden ska kunna fortsätta att bli bättre för människan; krig, klimat och inflation.

Krig, startas alltid för att en egoistisk grupp anser sig berättigade att bestämma över andra grupper.
Klimat, vi vet hur illa vi ligger till men vi ägnar oss fortfarande åt att egoistiskt fördela skuld till andra och hoppas på att någon annan ska göra något åt det.
Inflation, vi vet att den inte är bra, men ändå triggas den att starta både nu och då.

Om vi har hög inflation så värderar vi framtiden lågt och tvärt om.
Inflation uppstår när kostnaderna för att kunna leva stiger så mycket att vi anser att vi behöver högre ersättning för att kunna behålla den livsstil vi vant oss vid. När ersättningen ökar produktionskostnaden mer än ökningen av produktiviteten så kompenserar sig producenten genom att höja sitt pris. Våra livskostnader stiger utan att vi kan konsumera mer… och på så sätt går spiralen uppåt… Till slut blir produkten så dyr att ingen vill ha den. När man måste sluta tillverka en produkt som inte ersätts av annan produkt så krymper kakan som vi försöker dela på. Att kräva höjd ersättning om inte produktiviteten stiger är lite som att kissa i byxorna för att hålla sig varm när man fryser, först känner man sig varm men snart inser man att det inte är någon långsiktig lösning. Likt förbaskat verkar vi drabbas av inflation nu!

Om vi anser oss berättigade till mer av kakan utan att den blivit större så är det av egoistiska skäl. Berättigat eller inte, det bryr sig inte inflationen om.

De största hotet mot vår framtid är vi själva och det är bra, för oss själva kan vi påverka.
Så kämpa mot all egoism, du behöver inte vara rädd för att göra för mycket!

Nimby

På engelska webbplatser dyker ordet Nimby upp nu och då. Det är ett ord uppbyggt av första bokstaven i de ord som ingår i beskrivningen av uttrycket, ”not in my back yard”. Vi ser det rätt tydligt just nu i kommunernas beteende kring vindkraft.
Gärna vindkraft, men inte i min kommun! Det motstånd vi ser när det gäller Vindsnurror är en mild bris jämfört med den storm som kommer när någon söker tillstånd för att bygga SMR i din komun.

Det är landets miljödomstolar som ger tillstånd för vinkraft men eftersom de alltid frågar kommunen så är det de som i praktiken bestämmer om vindkraftverk får byggas eller ej. Sen 2009 har man stoppat 1318 vindkrafts byggen. Man vill tro att det finns rationella skäl bakom kommunernas beteenden, men det gör det inte.
Det är lite som Ryssland i säkerhetsrådet. Genom sitt VETO kan de stoppa alla uttalanden från säkerhetsrådet som skulle kunna vara misshagliga för Ryssland. Nu har väl kommunen inte nått Rysslandsnivå ännu, men riktningen är tydlig.

De som ska representera dina åsikter gör det lätt för sig själva och avslår varje ansökan som inte faller dem på läppen . Var det så du tänkte dig anständsprocessen när du röstade på dina lokalpolitiker? Eller var det kanske så att du trodde att de skulle göra ett välavvägt och motiverat beslut för varje ansökan?

Monopol måste behandlas varsamt. Frågan är om en kommuns byggnadsnämnd kan hantera ett sådant delikat monopol.

BMW är inte vad de en gång var…

Det finns alltid en plats för BMW i mitt hjärta, men det blir tydligare och tydligare för mig att man har gått bort sig. Alla bilar, ja faktiskt alla former av produkter vi köper är kompromisser. Någon väljer hur produkten ska se ut, vad som ska vara med och vilka idéer som blir kvar på utvecklingsenheten.

Elbilen BMW i3 visades som koncept under Genèvesalongen 2011 och kom i produktion sommaren 2013. Tillsammans med den sportiga laddhybriden i8 bjöd de på något helt nytt och framtidssträvande från BMW. Båda bilarna gick ur produktion 2020. I år har BMW börja leverera bilar tänkta att visa vägen in i framtiden. BMW jobbar nog med idén att att alla bilar ska upplevas på liknande sätt, oberoende av drivlina. BMW:s sikte in i framtiden ska tydligen kommuniceras av kompromisser med bilar med förbränningsmotor och de jättestora och jättefula njurarna i nosen av bilen.

Vinnaren av Top Gear EV Lifetime award 2022, BMW i3, var tydligen toppen av BMW:s kreativitet, sen dess har det bara gått utför. Det är faktiskt svårt att föreställa sig att en bil från BMW någonsin kan vinna en lifetime award igen.

Bilar bygger på känslor, jag tror att ingen vill att ens bilval ska förknippas med egoism och smuts. Det är faktiskt otroligt att BMW vill det.

Jag ser fram emot en bransch där man helst lägger resurserna på de fördelar som elen kan ge och lämnar de begränsningar som förbränningsmotorn ger i historien.

Putins informationsmonopol

Om man frågar en äventyrare varför de gav sig ut på äventyr så svarar de ofta – för att jag kunde. Putin ville behålla makten och trodde att han kunde erövra Ukraina med de resurser han trodde att han hade. Under resans gång visade det sig att många antaganden han hade gjort var fel.

I en nation som är auktoritärt styrd tas varje beslut av en och samma person. Om personen väljer fel så väljer hela nationen fel.
När Putin bestämde sig för att gå i krig med Ukraina hade hade han ganska många fel. Bland annat trodde han att;
– Ukrainarna ville vara ryssar
– Väst var splittrat, räddhågset och dekadent
– Rysslands militära styrka var god
– Rysslands ekonomi var stark
I autokratier säger rådgivarna oftast vad de tror ledaren vill höra inte vad han bör höra. När ansatserna visade sig bara vara Putins fantasier så fick man gå tillbaka till verkligheten. Krympa scoopet och ägna sig åt att göra östra Ukraina till en parkeringsplats med hjälp av sitt artilleri. Det visste Putin sen tidigare att Ryssland var bra på. Baserat på detta och sina lögner kunde han fortsätta han organisera sin segerparad i maj. Han kunde i samband med segerparaden basunera ut kommunikationen att Operationen, som inte var ett krig, var en succé. Putin kan på så sätt kommunicera att Ukraina är befriat från alla dessa nazister. Han kan även rättfärdiga den oprecisa artilleri beskjutningen som nödvändiga, för att blåsta de Ukrainska Nazisterna av jordens yta.
Priset för detta i pengar, lidande och människoliv kommer knappast att nämnas i Ryssland då Putin kväst det fria ordet.

Även om vi är minde rädda för WWIII så måste vi fortsätta att kämpa mot lögner och mot alla former av informations monopol, alla har rätt till saklig och fri information!

Dags att ta beslut!

Ofta beskylls vi svenskar för att vi gärna vill att någon annan ska ta svåra beslut och göra det smutsiga jobbet så att vi kan framstå som mer godhjärtartade än vi egentligen är.

När det väl kommer till läget att tankar ska omvandlas till handlingar så vill vi gärna att någon annan ska göra det. Tyvärr är vi lite kända för att stoppa huvudet i sanden och hoppas att någon annan ska göra själva jobbet. Det är inte något unikt för oss svenskar, alla vill ju njuta av av det goda men färre är sugna på att ta på sig någon del av risken.

Det som gör att Sverige och svenskarna får dras med epitet neutrala fegisar beror naturligtvis på de beslut som aldrig togs och och för att vi valde att vara neutrala under andra världskriget. Men var vi verkligen neutrala?

I och med pandemin, klimatkrisen och Ukrainakriget så väntar många beslut på att bli tagna. De beslut vi tar får vi leva länge med. Att vänta och se förstärker nog omvärldsuppfattning om oss, nämligen att vi är lite rädda för att ta beslut.

En del etiketter har oerhörd vidhäftningsförmåga, speciellt när de är relaterade till krig och kriser.

Tänk efter och låt inte reptilhjärnan bestämma vilka etiketter vi ska bära på nu och i framtiden!

Det är klart vi kan!

När vi människor hör eller ser ett annat sätt att åstadkomma det man vill uppnå men som inte är samma sätt som man tidigare har vant sig vid så är vi beredda att försvara det av oss invanda sättet. Många är till och med beredda att gå i strid för den invanda sanningen även om det finns bevis för att den annorlunda metoden och konkurrerande sättet är bättre. När metoden har etablerats i hjärnan kostar det mer energi att byta ut den gamla metoden än att bara låta den vara kvar.

Det är en viktig anledning till varför marknadsföring och propaganda faktiskt fungerar så bra. Vi är väldigt obenägna att ersätta en sanning med en annan även om den nya sanningen kan bevisas. När någon vill ersätta en sanning så faller vi ofta in i fake news läget och förnekar bevisen.
Ett exempel på detta är vårt förnekande av att vi i EU kan klara sig utan rysk gas. Det är så väl etablerat att vi behöver rysk gas så vi förnekar vad vetenskapen påstår.
Det går åt mycket energi för att ersätta en sanning, således måste den nya sanningen vara mycket bättre än den existerande sanningen för att du ska byta. I dagsläget är det svårt, för att inte säga omöjligt, att övertyga de som tror att vi måste ha rysk gas för att klara av vardagen att vi faktisk klarar oss utan rysk gas.

Nu kanske Putin stryper gasflödet till Europa och då slipper vi ett svårt beslut. Men det var väl det vi krigade om, att Putin inte skulle bestämma över oss européer, vad vi ska göra. eller?

Att våga se sanningen!

Fortfarande är kriget, då Ryssland överföll sin granne Ukraina, i vardande. Man kan dock påstå att så här långt har Ukraina vunnit en utklassningsseger i informations-kriget.

Vi i västerländska demokratier tycker att den information som vi fått om kriget gör det enkelt att se hur ojust ryssarna krigar mot ukrainarna. Dessutom så är det ju lite som om ryssarna lägger krokben för sig själva.

Jag tror att Ukrainas informationsstrategis storseger beror på att man tidigt bestämde sig för att inte försöka styra vad som fick visas, sanningen var mer än nog. Det kanske inte ens behövdes ta ett sådant beslut, det kanske föll sig naturligt på grund av situationens natur:
– David och Goliat. Det lilla Ukraina mot det mycket större Ryssland
– Ukrainarna ville fortsätta att vara ukrainare, inte ryssar
– Rapporteringen kan inte begränsas

Allt det här ledde till den ryska mardröm som vi ser nu!
Nato och EU håller samman och ser Ukraina som ”the good guy”. Ett Ukraina som ser en ekonomisk och moralisk backning som är långt mycket bättre än vad Ukraina vågat vänta sig.
Om detta räcker för att kämpa ner den onde i öst återstår dock att se.

När någon försöker monopolisera sanningen kan man inte vara snabb nog att ta med det i sin omvärldsanalys.
Jag hoppas och tror att vi ser framför oss en tydlig seger för pennan i dess kamp mot svärdet.

Ett svårt beslut

Under det pågående kriget då Ryssland gav sig på Ukraina, har många av oss blivit varse att energimarknaderna hänger ihop. Vårt elpris beror på tex. vad Tyskland betalar för sin gas.

Energipriset är beroende av var energin finns och i vilken form. Vi människor har löst detta detta genom att bygga upp en infrastruktur för att hantera just detta.
I och med att Putin har valt att Ryssland mår bäst av att vara en pariastat som få vill göra affärer med, så måste vi bygga om denna infrastruktur. Samtidigt vet vi att vi måste förändra energi-infrastrukturen på grund av de klimatförändringar vi ser omkring oss. Tyvärr är förändringarna till stor del inte de samma.

Vid det här laget har vi nog alla förstått att det är Tysklands köp av gas som finansierar Putins krig. Ville Putin så splittring så har han nog lyckats genom att alla vet att Tyskland är beroende av Rysk gas.
De förändringar som måste genomföras kommer att leda till en intressant avvägning mellan bekvämlighet, världssyn och kostnad. Eftersom EU är en Union ligger det slutliga beslutet just i Berlin och inte i Bryssel.

Vi vill inte bjuda Putin på någon som helst framgång , vi måste hålla ihop och stå enade bakom Tyskland oavsett hur beslutet ser ut!

Slava Ukraini!