Vem ska vi tro på

Påven ställer in gudstjänster som går emot lokala rekommendationer för att förhindra Covid-19 spridning. Rabbiner stänger synagogor för att minska spridningen. Även Imamer ber de troende att avstå från moskébesök.

Religiösa trossamfund, som oftast ligger bakom de mest rigida tankarna, uppdaterar sina tankegångar med de vetenskapliga råden för att minska smittospridningen.
Trossamfunden ber sina följare att avstå från att besöka sina bönelokaler för att minska smittspridningen. Tidigare har man alltid satt sin guds önskan om att man ska samlas i bönelokalen först, men så här i pandemitider så har man faktiskt lyssnat på vetenskapens idéer för att minska smittspridningen.

Att även trossamfunden lyssnar till vetenskapen för att minska smittspridningen är ett gott tecken för framtiden. Låt oss fortsätta att lyssna på vetenskapen, så kommer vi att kunna fortsätta att bygga en bättre värld.

FUD, vanligare än vi tror

Fear Uncertainty Doubt betyder på svenska ganska ordagrant Rädsla Osäkerhet och Tvivel. Nu har ju bokstavskombinationen ROT en helt annan mening på svenska så i det här inlägget så kommer jag hålla mig till FUD. Nutidshistoriens gigant inom området var KGB, så troligen så kör ryssarna vidare. Viljan att FUDda har onekligen spritt sig som en löpeld. Så fort någon förstår att de inte har något vettigt att erbjuda så börja man sprida FUD i hopp om att vinna tid, så man kanske kan få till ett erbjudande som någon vill ha.

Ofta börjar man med att måla upp en skrämmande framtid och sen smutskastar man den lösning som ligger före. Man berättar gärna om hur omogen den existerande lösningen är, för att till slut berätta om den egna fantastiska lösningen som kommer snart.
De som FUDar är ofta nationer, politiker, opinionsledare och företag. Det gemensamma är att de alla ligger efter och vill bromsa en förändring som de vet ändå kommer att hända.
När USA förstod att oljan inte skulle ha samma geopolitiska värde i framtiden så började man FUDda.
När Trump väl insåg att kolet var på väg ut så började han FUDda.
När FORD insåg att elbilen skulle ta över så började man FUDda.
När Kristersson insåg att han inte hade någon miljöpolitik så började han FUDda.

FUD är ett mycket vanligt och effektivt verktyg som ofta används av de som ligger efter.

Vi människor är lättskrämda, skyr osäkerhet och tvivlar gärna. Så fort vi misstänker FUD så bör vi nog tänka till på vad sändaren har för något att vinna på att bromsa förloppet.

Det är inte någon annan som kommer att göra jobbet!

Alla har nog nu fattat att vi måste göra något åt klimatet, för om vi fortsätter som idag så kommer klimatet i framtiden förändras, gobalt sett till det sämre. Det gör att alla måste ta ställning till om man kör strutsmetoden, ner med huvudet i sanden, eller om försöker göra något åt situationen.
USA kommer tillbaka till Parisavtalet efter att ha lekt struts i fyra år. Vad Kina håller på med är som vanligt inte tydligt, men de är med i Parisavtalet. En del opinionsbildare väljer att bara se de nya kolkraftverk som planeras i Kina, andra kanske ser den enorma satsningen på förnybart.

Hur som helst är det mycket märkligt hur mycket energi det läggs på att försöka lägga in klimatkrisen på en höger/väster axel. Det är ju knappast så att klimatkrisen är en höger/vänsterfråga, den berör ju oss alla. Det är inte läge att vara dogmatisk, vi måste alla kompromissa för att komma vidare.

Det som behöver göras kommer att kräva resurser, det är något som vi alla invånare på den här planeten måste och kan tillföra. Det är kanske det vi borde ägna oss åt snarare än att fördela skuld till varför vi är där vi är och fortsätta att vänta på att någon annan ska göra jobbet!

Vi är där vi är

Vi verkar älska att fördela skuld på alla nivåer. Politiker älskar att lägga skulden på tidigare politikers beslut. För att ta ett beslut så tillsätts en utredning. Myndigheters beslutsförlamning är politikernas fel. Regionerna väntar på direktiv från myndigheterna och vi individer väntar på klara regler.

Om man inte har tagit något beslut, så har man ju inte tagit fel beslut. För om någon tar ett beslut så kan vi vara helt säkra på att någon nosar upp felen i detta och ser till att att den ansvarige skuldbeläggs. Detta fokus har inte lett till en ökad kunskapsmängd utan till en beslutsförlamning utan dess like. Ett symptom av detta kan vi se i hur förtroendet stiger för de som inget säger och därmed inte kan skuldbeläggas. Men nu kanske beslutfattarna börjar förstå varför vi anklagas av våra barn för på brist på beslut och handling. De är inte imponerade av våra ickebeslut och ickehandlingar.

Att inte ta beslut är farligt, för om man står still så blir man alltid tillslut passerad av någon som kommer bakifrån.
Vi ska naturligtvis hålla oss till de direkta och indirekta överenskommelser vi gjort samtidigt som vi förflyttar fokus till hur vi gör nu. Vi ska inte ägna all vår energi till att fördela skuld. Vi måste ha lite energi till att skapa en bättre värld. Det enda intressanta med historien är de lärdomar vi kan dra av den.

Energi på fel ställe vid fel tillfälle

I Sverige producerar vi energi i norr och konsumerar den i söder, vi måste alltså alltså transportera energi från norr till söder. Det har vi gjort länge. Nu när elkonsumtionen ökar så har vi upptäckt att det är brist på el i söder och överskott i norr. Ett av staten helägt företag, Svenska Kraft Nät(SKN), ska se till att det går att transportera el till till de delar av landet som behöver el. Man kan ju förstå att det blir långa ledtider för att förändra kapaciteten.

Men 10 års ledtider känns i längsta laget. För 10 år sedan kom den första Android baserade Smartphonen och SKN bestämde sig för att uppgradera södra länken, det känns verkligen som en annan tidsålder. Nyss berättade man om en ny försening på 3 år och dessutom blir överföringskapaciteten 400 MW mindre än planerat. Och att detta påstås bero på att Ringhals läggs ner. Att Ringhals ska avvecklas kan ju inte vara en nyhet, ens för SKN.

Jag får inte ihop det, om vi minskar energiproduktionen i söder där vi har ett underskott av el så borde man ju öka transportkapaciteten för el, inte minska den.

Det här med monopol är svårt, Svenska Kraft Nät har med eftertryck visat att man inte har kunnat sköta sitt monopol.

Hur stor är stor?

Det är ju omöjligt att svara på, men ju större man är desto större är sannolikheten att man är stor. Det är ett känt fenomen att om man tillverkar många enheter så är det många fler som kan hjälpas åt att bära en gemensam kostnad. Så det ligger verkligen något i att storleken ger fördelar. I affärsvärlden talar man ofta om storleksfördelar. De kan vara:

Regelhantering – Det kan vara dyrt att förstå och uppfylla en komplex reglering. I ett stort företag kan entrékostnaden uppfattas som liten medans i ett litet företag så kanske den är oöverstiglig.

Marknadsföring – Att påverka individer om att ett företag är en av de goda är dyrt.

Inköp – Om du har en fungerande och existerande stor affär så är det lättare att få bra priser både nu och i framtida affärer

Produktion – Att kunna utnyttja redan existerande produktionsanläggningar, leder till kortare tid i startblocken.

Utveckling – Utvecklingskostnader är av naturen framtunga, först kommer utgifterna sen kommer intäkterna. Vi människor är mer linjära vi måste äta lite varje dag annars dör vi. Då är det bra om intäktsflödet kan generas av andra affärer.

Rekrytering – När ett företag är tillräckligt stort så kan det finnas fler olika roller att föreslå till en bra kandidat.

Det känns ju onekligen som att det stora företaget har så många fördelar att företagsvärlden borde bara bestå av stora företag, nu gör den inte det. Den största nackdelen för stora företag är dess trögrörlighet, det tar tid att svänga en oljetanker. Ombord på ett stort företag är man ovillig att ändra på något, om det innebär någonsom helt risk för existerande affärer. Mindre och nystartade företag sitter inte alls lika fast.

Eftersom det lilla företaget saknar många av storleksfördelarna, så måste man vara lättrörlig och snabbt ta till sig det nya.

För att en ekonomi ska utvecklas mot det bättre behövs en mix av stora och små företag. Politikens viktigast uppgift är att ge en bättre möjlighet för en sund blandning av små och stora företag. Vi får inte glömma de storleksfördelar som finns i påverkan.

Vem bestämmer?

Big Tech skrämmer skiten ur våra politiker. I och med efterspelet på valet i USA har politikerna förstått att det är fler än de själva som kan påverka allmänhetens åsikter. Det blev ruskigt tydligt att det faktiskt var Twitter och inte politikerna som bestämde att Trump inte skulle kunna pumpa ut sitt budskap..

I det här fallet gjorde det inte så mycket eftersom Twitters handling var önskad av den goda sida, men tänk om det hade varit tvärtom. Faktum är att Big Tech är så stora och starka så att de utgör ett reellt hot mot politikernas önskan att behålla sin ställning som sanningsägare.

Det är känns verkligen som politikerna funderar på hur de ska reglera Big Tech hårt och kraftfullt, så att alla individer kan se hur kraftfulla politikerna är.

Att reglera är svårt, det blir ofta fel. Framför allt om den som reglerar har ett egenintresse i området denne ska reglera. Eftersom det inte finns bara en sanning så är det omöjligt att filtrera bort alla osanningar. Ibland kan man förledas att tro att det finns en rätt väg. Man bör ta i beaktande att de som förespråkar den enda rätta vägen förmodligen har ett syfte med att promota denna enda väg.

Låt oss individer välja vem vi tror på. En eventuell reglering bör fokusera på att stoppa uppenbara lögner och krav på att flagga upp från vilket håll man beskriver en händelse. Det är förvånansvärt likt dagens pressetiska system, det är ju bara det att detta inte kan vara en nationell lösning, internet finns ju faktiskt överallt.

FAANG

Efter ett inslag av hemmablindhet så har jag förstått att FAANG inte är en allmän del av språket. FAANG är en förkortning som representerar de fem Tech företag som påverkar vår vardag mest.

F – Facebook, är det överlägset största sociala nätverket där man kan dela händelser med vänner och obekanta. Facebook tjänar sina pengar på att kunna placera annonser framför potentiella kunder som finns på Facebooks plattform. För att detta ska kunna ha ett högt värde, måste det fortsatt finnas många användare på plattformen. Facebook anses idag ha 2 miljarder månatliga användare.

A – Amazon är mest kända som en jätte inom e-handel. Enklast beskrivet är Amazon ett enormt virtuellt shoppingcenter med både egna butiker, varor och andra handlare. Man erbjuder handlare att ta del av de storleksfördelar som uppnås av att många handlare och Amazon finns på samma ställe i den virtuella världen. Amazon har så mycket på gång att de är väl värda en egen avhandling.

A – Apple ligger bakom IPHONE såklart men har en massa andra aktiviteter på sin lyra, allt är dock på ett eller annat kopplat till enheter som kan prata med Apple eller med varandra. Det som verkligen står ut är att en så stor del av Apples affär fortfarande är baserat på försäljning av fysiskt påtagliga enheter. Apples kassa innehåller mer pengar än ett mindre lands BNP.

N – Netflix strömmar serier och filmer i världens alla hörn. Har du uppkoppling och bandbredd så kan du köpa Netflix. Idag har många spelare förstått att streaming, där tjänsten är oberoende av nätet, är något som många individer vill ha och kan få. Storleksfördelarna gör att lokala konkurrenter har eller får svårt att konkurrera med Netflix.

G – Google har gjort hela internet sökbart. Internet är så stort att det nästan är omöjligt att synas eller att bli hittad. Google hittar åt dig. Eftersom Google vet vad man letar efter så vet de var en annons ska placeras för att få bästa effekt. Goggle är världen största annonsmäklare.

När man tittar på FAANG så kan man förstå den isande känslan som far ner längs ryggraden på de flesta av oss. För om dessa jättar missbrukar sina positioner så blir det svårt att påverka dem. En anledning till att vi vill ha kvar dessa jättar är att det går åt stora resurser att utveckla och driva de tjänster som vi individer vill ha nu och i framtiden.
Som vanligt är det individens beteende som kommer att avgöra vilket håll vi går åt!

Appleface

Fram tills nu har Techjättarna(FAANG) skött sina konflikter i en ganska fördold värld med hopp om att finna lösningar som de trätande jättarna tycker är OK. På så sätt hoppas de kunna passera under radarn och leva vidare i en förhållandevis oreglerad värld. På sistone har jättarnas storlek och självförtroende växt sig så stora att deras konflikter sker mer och mer i det öppna samhället. När man träter öppet får fler och fler insyn i vad Jättarna träter om. Tack vare de offentliga trätorna har fler och fler känt sig hotade och därmed krävt regleringar, i vissa fall till och med styckning av riktigt otäcka jättar.
På grund av detta har allmänhetens uppfattning om de olika jättarna blivit viktig. Det är troligen svårare att ge sig på en god jätte än en otäck jätte.

Just nu träter Apple och Facebook om huruvida default läget i nästa release av IOS ska medge data sharing eller om detta ska vara ett aktivt val för användaren.
I denna träta vill Facebook framträda som den lille handlarens förkämpe, och att få Apple att framstå som den onde som tar storföretagens parti.
Apple i sin tur vill framstå som den enskilde individens förkämpe.
Denna träta har gått så långt att Facebook har börjat annonsera för att stärka sin position i trätan. När detta steg är taget är det rätt svårt att göra upp i det fördolda.

Under en längre tid har det blivit vanligare att framföra krav på att dessa jättar måste regleras, kanske t.om. styckas upp. När jättarnas trätor blir offentliga så accentueras kravet på regleringar och jättarna blir mer och mer politicerade.

Jag är en ivrig motståndare till alla former av monopol. Så fort det finns ett monopol så har man skapat en grogrund för korruption. Blanda aldrig ihop monopol och konkurrensutsatthet oavsett hur monopolet har byggts upp. Myndigheter bör omedelbart bestraffa monopolistiska aktiviteter hårt och skoningslöst.

Wild West

USA var på väg mot att att ta ett steg till mot mottot ”störst går först”, precis som i vilda västern. Attacken på Capitolium beordrades visserligen inte av Trump, men genom att göra uttalanden som han visste att vissa kretsar skulle tolka som OK till attack mot den amerikanska demokratins högborg, så var det faktiskt Trump som skapade den tändande gnistan.

Trump pekade gärna ut Kina som den största skurken i världen, de sålde ju billiga skräpprylar till USA. Men jag tror att Trump tittade på Xi med avund. Han ville att USA skulle bli som Kina och att han skulle vara Xi och därmed kunna omge sig med bara ja-sägare, och nog försökte han. Men det här med demokrati var en klart försvårande faktor.
Om demokratin föll eller försvagades så skulle det vara bra för Trump. Valet av allierade: en shaman, en präst, ett Skellefte fan, får mig att tänka barnboksupplägg. En grupp med osannolika karaktärer ivrigt påhejade av en clown, tågandes mot Capitolium för att rädda USA.

Nu är det snart en ny man i toppen i USA, men han verkar inte ha samma drömmar som Trump, om att backa USA tillbaka till Vilda Västern i alla fall. Demokratin har tagit en hårfin seger. Så här långt verkar demokrati vara den maktfördelningsform som vi västerlänningar tycker bäst om.