Jobba hemifrån

Fram till pandemin så åkte de flesta till kontoret för att göra sitt jobb, ibland ville man t.o.m misstänkliggöra individer som jobbade hemifrån. Under epidemin när vi har rekommenderats och i vissa fall t.o.m tvingats till ett visst beteende så tycker en del företag att detta med att ”jobba hemifrån”faktiskt är riktigt bra. Man kan ofta lita på att personalen gör sitt jobb. Tidigt ut med att permanenta WFA(work from anywhere) var naturligtvis Google. Nu har även Spotify hängt på trenden. Att vi ser detta först bland de företag som tidigt insett att de tävlar om att plocka upp talanger är i sig inget konstigt.

Det finns många studier som visar att det inte leder till lägre produktivitet om man jobbar hemifrån, snarare tvärtom.
Att jobbet inte är en plats utan en aktivitet är mer och mer accepterat. Platsen där vi löser problemen blir mer och mer underordnad. Detta tydliggör kravbilden på chefer, de måste bli mycket bättre på att se till att alla förstår vad de ska göra och att dessa aktiviteter passar ihop för att man ska nå det slutliga målet: glada kunder. Detta kan leda till slutet för den förlegade metoden att mäta arbete i timmar.

För att världen som vi ser den ska överleva måste vi hitta en bättre modell än att definiera arbete som ett antal timmar på en viss plats. Allt arbete syftar till att lösa problem. Platsen är en funktion av vart det är bäst att utföra ett visst arbete. Engagemanget är en funktion av hur väl vi förstår nyttan av vår pusselbit. Antalet insatta timmar är en funktion av engagemang och plats.

Vi får aldrig glömma vem som är kunden och det ju är viktigt att kunden är nöjd!

Tesla köper många Bitcoin

Just nu är bitcoin hett igen, Tesla satsade 1.5 miljarder dollar i Bitcoin med förklaringen att man vill kunna sälja bilar i Bitcoin så småningom. När man tittar på Bitcoin så är det viktigt att se att Bitcoin idag är både en värdebärare och ett betalningsmedel. Existerande aktörer på finansmarknaden vill misstänkliggöra Bitcoin som en bubbla. Man vill dessutom gärna koppla ihop Bitcoin med att vara betalningsmedel vid skumraskaffärer.
Även om vi inte vet varför Tesla köper Bitcoin, så vet vi att det finns en hel del bra skäl att tro att existerande spelare vill så FUD kring Bitcoin.

Det kan finnas många olika förklaringar till varför Tesla köper Bitcoin för 1.5 miljarder USD:
A. Underleverantörer vi ha betalt i Bitcoin
B. Man vill att Bitcoin ska accepteras som en världsvaluta
C. Man spekulerar i att valutan kommer att gå upp
Vi vet inte vilket det är, men det är kul att spekulera. Jag tror inte på A för att väldigt få har sina kostnader i Bitcoin och valutan är på tok för volatil för att säkra upp betalningar till rimlig kostnad. Jag tror inte heller på C, även om Musk har bakgrund i finanssektorn (PayPal). Teslas affär är att bygga och sälja bilar, inte att spekulera i valutor. Kvar blir då B, att normalisera Bitcoin, vilket faktiskt kan leda till att A händer.

Om Tesla lyckas bidra till att Bitcoin accepteras så får man ut en massa fördelar. Man slipper bland annat en massa växlingsavgifter, man slipper valutasäkra sin försäljning och man kan göra snabbare affärer. Om Bitcoin blir norm och inte ett specialfall så slipper man risken att politiker använder tryckpressar för att vinna lokala val. Oavsett vad politiker vill så kommer det aldrig att finnas mer än 21miljoner Bitcoin.

Priset på Bitcoin styrs av vad en köpare är villig att betala och att det finns någon som är villig att sälja till detta pris. Prissättningen är alltså inte baserad på någon underliggande ekonomisk tillgång, utan är en marknadsvärdering i sin renaste form.

Är Bitcoinpriset en bubbla? Ingen vet idag, lika lite som vi vet om guldpriset eller USD priset är bubblor. Båda nämnda värdebärare prissätts på liknande sätt som Bitcoin, det avgörande är vad vi individer tror om framtiden.

Innehåll kostar också

Australien är för oss många ett land fullt av drömmar, sandstränder och jordnära människor. De australiensiska myndigheterna vill gärna hjälpa till att vidmakthålla den positiva bilden. Australien vill även framstå som att de värnar om för rätten att innehållsägaren ska få betalt för sitt arbete. Detta har lett till konflikt myndigheter och de stora plattformarna, Facebook och Google. Myndigheterna vill införa en lag som tvingar den som länkar till ett innehåll att betala för att man länkar, i princip en länkskatt alltså.

I förra veckan bestämde sig Facebook därför att inte länka till sajter med innehåll av australiensiskt ursprung. Detta ledde till ett ramaskri hos Australiens befolkning. Facebook visade myndigheterna att det inte var så enkelt som att bara dra till med en länsskatt. Invånarna ville ha sitt Facebook. Just nu verkar det som att de som kommer överens om att länka till varandra kommer att undantas från lagen. Det kommer att leda till att de stora innehållsägarna (tex de stora nyhetsleverantörerna) och de stor plattformarna kommer att kosta på sig att skriva avtal mellan sig, de mindre spelarna kommer inte att ha råd med detta.

På så sätt kommer de australiensiska myndigheterna se till att de stora plattformarna blir ännu mäktigare och de stora innehållsleverantörerna kan ännu bättre kontrollera vad australiensarna ska se av världen. Det var kanske inte så myndigheterna hade tänkt sig.

Vem ska vi tro på

Påven ställer in gudstjänster som går emot lokala rekommendationer för att förhindra Covid-19 spridning. Rabbiner stänger synagogor för att minska spridningen. Även Imamer ber de troende att avstå från moskébesök.

Religiösa trossamfund, som oftast ligger bakom de mest rigida tankarna, uppdaterar sina tankegångar med de vetenskapliga råden för att minska smittospridningen.
Trossamfunden ber sina följare att avstå från att besöka sina bönelokaler för att minska smittspridningen. Tidigare har man alltid satt sin guds önskan om att man ska samlas i bönelokalen först, men så här i pandemitider så har man faktiskt lyssnat på vetenskapens idéer för att minska smittspridningen.

Att även trossamfunden lyssnar till vetenskapen för att minska smittspridningen är ett gott tecken för framtiden. Låt oss fortsätta att lyssna på vetenskapen, så kommer vi att kunna fortsätta att bygga en bättre värld.

FUD, vanligare än vi tror

Fear Uncertainty Doubt betyder på svenska ganska ordagrant Rädsla Osäkerhet och Tvivel. Nu har ju bokstavskombinationen ROT en helt annan mening på svenska så i det här inlägget så kommer jag hålla mig till FUD. Nutidshistoriens gigant inom området var KGB, så troligen så kör ryssarna vidare. Viljan att FUDda har onekligen spritt sig som en löpeld. Så fort någon förstår att de inte har något vettigt att erbjuda så börja man sprida FUD i hopp om att vinna tid, så man kanske kan få till ett erbjudande som någon vill ha.

Ofta börjar man med att måla upp en skrämmande framtid och sen smutskastar man den lösning som ligger före. Man berättar gärna om hur omogen den existerande lösningen är, för att till slut berätta om den egna fantastiska lösningen som kommer snart.
De som FUDar är ofta nationer, politiker, opinionsledare och företag. Det gemensamma är att de alla ligger efter och vill bromsa en förändring som de vet ändå kommer att hända.
När USA förstod att oljan inte skulle ha samma geopolitiska värde i framtiden så började man FUDda.
När Trump väl insåg att kolet var på väg ut så började han FUDda.
När FORD insåg att elbilen skulle ta över så började man FUDda.
När Kristersson insåg att han inte hade någon miljöpolitik så började han FUDda.

FUD är ett mycket vanligt och effektivt verktyg som ofta används av de som ligger efter.

Vi människor är lättskrämda, skyr osäkerhet och tvivlar gärna. Så fort vi misstänker FUD så bör vi nog tänka till på vad sändaren har för något att vinna på att bromsa förloppet.

Det är inte någon annan som kommer att göra jobbet!

Alla har nog nu fattat att vi måste göra något åt klimatet, för om vi fortsätter som idag så kommer klimatet i framtiden förändras, gobalt sett till det sämre. Det gör att alla måste ta ställning till om man kör strutsmetoden, ner med huvudet i sanden, eller om försöker göra något åt situationen.
USA kommer tillbaka till Parisavtalet efter att ha lekt struts i fyra år. Vad Kina håller på med är som vanligt inte tydligt, men de är med i Parisavtalet. En del opinionsbildare väljer att bara se de nya kolkraftverk som planeras i Kina, andra kanske ser den enorma satsningen på förnybart.

Hur som helst är det mycket märkligt hur mycket energi det läggs på att försöka lägga in klimatkrisen på en höger/väster axel. Det är ju knappast så att klimatkrisen är en höger/vänsterfråga, den berör ju oss alla. Det är inte läge att vara dogmatisk, vi måste alla kompromissa för att komma vidare.

Det som behöver göras kommer att kräva resurser, det är något som vi alla invånare på den här planeten måste och kan tillföra. Det är kanske det vi borde ägna oss åt snarare än att fördela skuld till varför vi är där vi är och fortsätta att vänta på att någon annan ska göra jobbet!

Vi är där vi är

Vi verkar älska att fördela skuld på alla nivåer. Politiker älskar att lägga skulden på tidigare politikers beslut. För att ta ett beslut så tillsätts en utredning. Myndigheters beslutsförlamning är politikernas fel. Regionerna väntar på direktiv från myndigheterna och vi individer väntar på klara regler.

Om man inte har tagit något beslut, så har man ju inte tagit fel beslut. För om någon tar ett beslut så kan vi vara helt säkra på att någon nosar upp felen i detta och ser till att att den ansvarige skuldbeläggs. Detta fokus har inte lett till en ökad kunskapsmängd utan till en beslutsförlamning utan dess like. Ett symptom av detta kan vi se i hur förtroendet stiger för de som inget säger och därmed inte kan skuldbeläggas. Men nu kanske beslutfattarna börjar förstå varför vi anklagas av våra barn för på brist på beslut och handling. De är inte imponerade av våra ickebeslut och ickehandlingar.

Att inte ta beslut är farligt, för om man står still så blir man alltid tillslut passerad av någon som kommer bakifrån.
Vi ska naturligtvis hålla oss till de direkta och indirekta överenskommelser vi gjort samtidigt som vi förflyttar fokus till hur vi gör nu. Vi ska inte ägna all vår energi till att fördela skuld. Vi måste ha lite energi till att skapa en bättre värld. Det enda intressanta med historien är de lärdomar vi kan dra av den.

Energi på fel ställe vid fel tillfälle

I Sverige producerar vi energi i norr och konsumerar den i söder, vi måste alltså alltså transportera energi från norr till söder. Det har vi gjort länge. Nu när elkonsumtionen ökar så har vi upptäckt att det är brist på el i söder och överskott i norr. Ett av staten helägt företag, Svenska Kraft Nät(SKN), ska se till att det går att transportera el till till de delar av landet som behöver el. Man kan ju förstå att det blir långa ledtider för att förändra kapaciteten.

Men 10 års ledtider känns i längsta laget. För 10 år sedan kom den första Android baserade Smartphonen och SKN bestämde sig för att uppgradera södra länken, det känns verkligen som en annan tidsålder. Nyss berättade man om en ny försening på 3 år och dessutom blir överföringskapaciteten 400 MW mindre än planerat. Och att detta påstås bero på att Ringhals läggs ner. Att Ringhals ska avvecklas kan ju inte vara en nyhet, ens för SKN.

Jag får inte ihop det, om vi minskar energiproduktionen i söder där vi har ett underskott av el så borde man ju öka transportkapaciteten för el, inte minska den.

Det här med monopol är svårt, Svenska Kraft Nät har med eftertryck visat att man inte har kunnat sköta sitt monopol.

Hur stor är stor?

Det är ju omöjligt att svara på, men ju större man är desto större är sannolikheten att man är stor. Det är ett känt fenomen att om man tillverkar många enheter så är det många fler som kan hjälpas åt att bära en gemensam kostnad. Så det ligger verkligen något i att storleken ger fördelar. I affärsvärlden talar man ofta om storleksfördelar. De kan vara:

Regelhantering – Det kan vara dyrt att förstå och uppfylla en komplex reglering. I ett stort företag kan entrékostnaden uppfattas som liten medans i ett litet företag så kanske den är oöverstiglig.

Marknadsföring – Att påverka individer om att ett företag är en av de goda är dyrt.

Inköp – Om du har en fungerande och existerande stor affär så är det lättare att få bra priser både nu och i framtida affärer

Produktion – Att kunna utnyttja redan existerande produktionsanläggningar, leder till kortare tid i startblocken.

Utveckling – Utvecklingskostnader är av naturen framtunga, först kommer utgifterna sen kommer intäkterna. Vi människor är mer linjära vi måste äta lite varje dag annars dör vi. Då är det bra om intäktsflödet kan generas av andra affärer.

Rekrytering – När ett företag är tillräckligt stort så kan det finnas fler olika roller att föreslå till en bra kandidat.

Det känns ju onekligen som att det stora företaget har så många fördelar att företagsvärlden borde bara bestå av stora företag, nu gör den inte det. Den största nackdelen för stora företag är dess trögrörlighet, det tar tid att svänga en oljetanker. Ombord på ett stort företag är man ovillig att ändra på något, om det innebär någonsom helt risk för existerande affärer. Mindre och nystartade företag sitter inte alls lika fast.

Eftersom det lilla företaget saknar många av storleksfördelarna, så måste man vara lättrörlig och snabbt ta till sig det nya.

För att en ekonomi ska utvecklas mot det bättre behövs en mix av stora och små företag. Politikens viktigast uppgift är att ge en bättre möjlighet för en sund blandning av små och stora företag. Vi får inte glömma de storleksfördelar som finns i påverkan.

Vem bestämmer?

Big Tech skrämmer skiten ur våra politiker. I och med efterspelet på valet i USA har politikerna förstått att det är fler än de själva som kan påverka allmänhetens åsikter. Det blev ruskigt tydligt att det faktiskt var Twitter och inte politikerna som bestämde att Trump inte skulle kunna pumpa ut sitt budskap..

I det här fallet gjorde det inte så mycket eftersom Twitters handling var önskad av den goda sida, men tänk om det hade varit tvärtom. Faktum är att Big Tech är så stora och starka så att de utgör ett reellt hot mot politikernas önskan att behålla sin ställning som sanningsägare.

Det är känns verkligen som politikerna funderar på hur de ska reglera Big Tech hårt och kraftfullt, så att alla individer kan se hur kraftfulla politikerna är.

Att reglera är svårt, det blir ofta fel. Framför allt om den som reglerar har ett egenintresse i området denne ska reglera. Eftersom det inte finns bara en sanning så är det omöjligt att filtrera bort alla osanningar. Ibland kan man förledas att tro att det finns en rätt väg. Man bör ta i beaktande att de som förespråkar den enda rätta vägen förmodligen har ett syfte med att promota denna enda väg.

Låt oss individer välja vem vi tror på. En eventuell reglering bör fokusera på att stoppa uppenbara lögner och krav på att flagga upp från vilket håll man beskriver en händelse. Det är förvånansvärt likt dagens pressetiska system, det är ju bara det att detta inte kan vara en nationell lösning, internet finns ju faktiskt överallt.