Det är rätt skönt att se att man själv inte är ansvarig för något som inte går bra, det är någon annans problem. Vi människor tycker om att ses som ansvariga för något som går bra, men så fort det börjar jäklas så är det troligen någon annans ansvarsområde. I en del organisationer har man sett CSR (Corporate Social Responsibility) som en kostnad och därmed försökt att undvika det, det är ett ansvar man gärna ser att någon annan tar.
I ”dieselgate” körde man en speciell testmjukvara för att klara utsläppstesterna, men en helt annan mjukvara i verkliga livet. Detta för skaffa sig konkurrensfördelar på bekostnad av att släppa ut giftigare avgaser än de som tog ansvar och använde samma mjukvara både i testen och i verkligheten. Om företagen i ”dieselgate” hade tagit ansvar så hade mer pengar kunnat satsas i att minska utsläppen, men som sagt ansvar är för någon annan.
Så här mitt under brinnande pandemi är det väldigt många politiker som ser någon annan som ansvarig för den situation vi befinner oss i.
När det gäller individens ansvar för klimatförändringar så är det självklart någon annans ansvar, inte mitt.
Allt har en början, så om vi individer börjar att ta ansvar, tittar på oss själva först så kommer resten att följa. För om vi inte vill befatta oss med ansvarslösa organisationer så kommer organisationer snabbt att lägga mycket mer resurser på att vara ansvarsfulla. Politiker kommer att agera mer ansvarsfullt i hopp om våra röster. Till syvende och sist är det ju faktiskt vi individer som är ansvariga för att fler ska ta ansvar.
Så klokt! Att börja i det lilla, i fröet, i sig själv ÄR stort, BLIR stort.
GillaGilla